Det är naturligtvis inte som förr.
Och kanske borde den lagt ner för ett tag sen.
Men ”Downton Abbey” känns fortfarande som en kär gammal vän.
Egentligen ballade det ur redan i slutet av säsong tre. Där gick den tidigare så elegana serien irrade bort sig och blev mer ”Days of our lives” än ”Brideshead revisited”. Dramaturgiskt överlastat och helt utan känsla. Lite så är det fortfarande. Men nu när vi ändå börjar närma oss slutet så kan man vara lite förlåtande. Jag bestämde mig för att fria i stället för fälla då favoriten Tom Branson (varmt spelad av Allen Leech) gjorde comeback. Han är hjärtat och själen i programmet. Utbölingen som vi tittare kan identifiera oss med. Med Branson tillbaka kan jag stå ut med en soppa som kokats allt tunnare (hand upp den som känt sig engagerad i sub-ploten runt det lokala sjukhusets framtid). ”Downton Abbey” är lite som en kär gammal vän. Överraskar inte, och det gör inget att man inte hörts på ett tag. Men när man väl ses så känns det ganska fint.

Till sist några rekommendationer, bortom aktualitet och tablåläggningar:
Det finns fortfarande en likriktning i vårt tv-tittande, trots friheten som streaming och internet ger.
Men i skuggan av konsensus finns det mycket du inte har sett. För att ingen skrivit om det. Eller för att du valt annat. Men ditt liv kommer att bli rikare om du lyssnar på mig nu:
”Peaky blinders” (Netflix) är den bästa brittiska gangsterserie du aldrig sett. Se den som en sorts antites till ”Downton Abbey” (de utspelar sig under samma tidsepok) där ett skitigt och våldsamt Birmingham utgör fonden. Stort skådespeleri av Cillian Murphy och Sam Neill. Se!
”Penny dreadful” (HBO Nordic) är den bästa skräckserie som någonsin parat Frankensteins monster med Dorian Gray och kryddat det med feminism och homsexualitet. Stort skådespeleri av Eve Greene och Timothy Dalton. Se!
”The shield” (Netflix). Den, i mitt tycke, bästa serie som någonsin gjorts. Skitigt, våldsamt och djupt rörande om korrumperade poliser i en utsatt del av Los Angeles. Alla säsongerna ligger där och väntar. Se!

Oj, det blev ett långt tillägg. Men det säger väl en hel del om hur höga tankar jag har om tablå-tv en lördagskväll i november 2015.

Söndag kväll ser jag ”The walking dead” (Kanal 9).

 

HURRA 1

”Hitlåtens historia” (SVT Play). En av mina absoluta favoritserier är tillbaka med det kanske bästa avsnittet sedan det om New Orders Blue monday. Se genast!

HURRA 2

”Master of none” (Netflix). Är inget fan av komediserier. Får svårt när något enbart har syftet att vara lustigt. Men Aziz Ansari har en ledig närvaro som gör att humorn aldrig känns sökt.