De kallar det för livsstilsprogram.
I verkligheten är det mer av en freakshow.
Med ”Prisjägarna” missar TV3 ännu en chans.

Måste säga att jag gillar idén. Gänget bakom nya ”Prisjägarna” (TV3) ställer sig frågan vad saker och ting kostar – egentligen. Tanken är god. Programledartrion är proffsigt säker. Lyxfällan-Patrick och Magnus får sällskap av nya Tove Norström som är mycket bra. Men som så ofta med TV3 är idén bättre än resultatet. ”Prisjägarna” hade kunnat ge svar på hyfsat komplicerade frågor. I stället halkar man ned i någon sorts freakshowträsk där folk klyver sina tungor och slemmiga plastikkirurger på Östermalm får stå och säga att Magnus Hedberg inte är vacker.
Eftersom det är TV3 borde man inte vara förvånad av resultatet hamnar på bänken i televisionens B-lag. Kanalen har nästan inte lyckats med någonting de senaste åren. Egentligen är det ju inte svårare än såhär:
Vi människor är olika. Vi tycker att olika saker är vackra. Vi är beredda att lägga olika mycket pengar på sådant som vi själva anser är snyggt. Somliga klyver sina tungor. Andra betalar dyrt för att få sprutor i ansiktet så att det ser ut som de fått en smäll på käften.
Det är olika vad folk gillar. Det är inget att jiddra om. Låt folk hålla på om det gör dem lyckliga.
Punkt och slut på diskussionen.
Men det är klart. Om TV3 erkänt sådana tankegångar hade det väl inte blivit något program alls.

I en annan del av världen finns mästerliga dokumentären ”Pervert park” (SVT Play) fortfarande att se. En trailerpark, 120 dömda sexförbrytare. Isolerade från resten av samhället med det förflutnas skugga tungt hägnade över sig. Att se den här efter en kväll i sällskap med TV3 ger onekligen perspektiv. Båda på världen och vad tv faktiskt kan vara – om man bara vill.

Fredag kväll tittar jag på ”Tiffany Persson arbetstränar” (SVT1).

HURRA!

”Mitt psyke och jag” (SVT Play). Ny serie med premiär den 19 november. Respekt till SVT för satsningen på psykisk ohälsa. 

NJA…

”Rachel och Jossan: Utan filter” (TV3). Jag fattar inte. Var det humor, eller?