Tina Feys och Robert Carlocks delikat konstiga, charmiga och fenomenalt roliga sitcom om den naiva men ståndaktiga Kimmy Schmidt (Ellie Kemper) – som försöker starta om sitt liv efter att ha hållits fången av en pastor i en bunker i Indiana i 15 år, i tron att världen utanför hade gått under – är tillbaka med en andra säsong.

 
Kimmy är tillbaka i New York efter att ha satt sin plågoande pastor Richard Wayne Gary Wayne (Jon Hamm) bakom galler i förra säsongsfinalen, och försöker nu gå vidare med livet, skaffa sig ett jobb och komma över Dong (Ki Hong Lee) – som gifte sig med en gammal tant för att få stanna i USA.

 
Precis som skaparnas tidigare samarbete ”30 Rock” ångar ”Unbreakable Kimmy Schmidt” på i 180, med ett oavbrutet pepprande av skämt, bisarra popkulturella referenser och en stor kärlek till det direkt fåniga. Dialogen är lika absurd som rakbladsvass, ofta befriande osminkad vad gäller känsliga ämnen som ras, kön och sexuell läggning, och så snabb att man alltid riskerar att missa några guldkorn.

 
Allting drivs framåt av en suverän, sprudlande Kemper, i rollen som tv:s mest levnadsglada och optimistiska protagonist – som är totalt aningslös men inte dum, och omgiven av en trio av färgstarka original:
Den självupptagna homosexuella Broadway-wannabeen Titus (Tituss Burgess), den excentriska hyresvärdinnan Lillian (Carol Kane) och den rika Manhattan-troféhustrun Jacqueline (Jane Krakowski) – som nu är frånskild och har fullt upp med att försöka behålla sin status i New Yorks societet och dölja hur lite pengar (12 miljoner dollar) hon fick med sig efter skilsmässan.

 
Det här är underbart, och ren och skär sitcomglädje.