Lite mysigare – och lite mesigare.

”Barnmorskan i East End” håller sig till julspecial-mallen.

Julspecialer av befintliga serier är en brittisk paradgren, oavsett om det gäller ”The office” eller ”Downton Abbey”. Ett ofta lite längre avsnitt som kan ses som ett slags julklapp till fansen.

I kväll var det ”Barnmorskan i East Ends” tur i SVT1. Serien är i vanliga fall en väldigt tydlig serie med rollfigurer som balanserar nära karikatyrgränsen. I julspecialen tippade det emellanåt över den gränsen – som i fallet med den excentriske BBC-producenten som vill sända en julkonsert med nunnorna och barnen från kyrkan i Poplar.

Men det går att ha överseende med sentimentaliteten och övertydligheten eftersom ”Barnmorskan i East End” har ett väldigt stort hjärta. Den största behållningen av julspecialen är scenerna med åldrade nunnan Monica Joan, ypperligt spelad av Judy Parfitt. Ett härligt metaögonblick uppstår när hon beskriver televisionen som ”en portal till lycka”.

För det verkar vara julspecialernas syfte, att göra oss lite lyckligare. ”Barnmorskan i East End” lyckas någorlunda med det, men är egentligen bättre i sin vanliga vardagsskrud, när serien tacklar viktiga bitar kvinnohistoria.

Serien baseras Jennifer Worths memoarer som beskriver livet som barnmorska i östra London på 50- och 60-talen. Worth dog året innan serien hade premiär, men skulle nog ha varit nöjd med att den tar upp angelägna ämnen som fattigdom, abort, prostitution, p-pillrets intåg, fördomar och lesbisk kärlek.

I morgon tittar jag på det allra sista avsnittet av ”Historieätarna” i SVT1 klockan 20.00. Lotta Lundgren och Erik Haag gör sorti genom att ta sig an 2000-talet.

Yes

Snygga, spännande och välspelade Agatha Christie-deckaren ”Och så var de bara en” på TV4 höll stilen ända in i mål.

Ja

Under en i övrigt rätt svag vintersport-helg för svensk del var det glädjande att se nykomlingen Anna Dyvik fixa tredjeplatsen i damernas längdåkningsstafett (SVT1).