Missa inte i kväll: ”Meltzer och döden” är en liten pärla
av
Kanal 5 är kanske inte det uppenbara hemmet för en dokumentärserie om döden.
Men ”Meltzer och döden” är en liten pärla – om ett ämne som angår oss alla.
Jag kan förstås ha fel, men känslan har i alla fall varit att Kanal 5 genom åren har gett sitt mesta radarpar Filip och Fredrik, om inte fria tyglar så definitivt väldigt långa sådana, vad gäller möjligheten att få testköra nya programformat direkt i rutan.
En experimentell anda som alla, inklusive vi tittare, har vunnit på i längden, även om det kanske inte alltid har betalat sig i form av urstarka tittarsiffror.
Och det är gott att se, att det tänket nu även verkar ha applicerats på Christine Meltzer, som – efter sin tid som klippa i ”Partaj” och välbehövlig kvinnlig motvikt till svensk televisions femtioelva grabbromanser i ett par programserier tillsammans med Carina Berg – nu har fått förtroendet att göra vad som känns som ett högst personligt passionsprojekt med terapeutiska, nästan förlösande förtecken.
”Meltzer och döden”, som har premiär i Kanal 5 i kväll, är alltså en dokumentärserie i fyra delar om döden.
Meltzer, som alltid har varit extremt rädd för döden och dessutom blev tvungen att stirra den i vitögat när hon drabbades av bröstcancer för några år sedan, träffar människor som på ett eller annat sätt har en stark koppling till döden. På grund av ålder, yrke, sjukdom, eller förluster av närstående. För att kanske bli mindre rädd för döden, och kunna leva livet fullt ut.
Det är som ni förstår ingen given match för en tv-kanal vars slogan är ”Roligare tv”, men det är ett program som vinner på fingertoppskänsla, värdighet, värme och en skopa humor i botten av svärtan, och som på det stora hela är väldigt lätt att tycka om. Inte minst för att Meltzer – som förutom mötena med främlingar visar hemvideor från sin tid som sjuk, och diskuterar dödsångest och begravningslåtar över ett glas vin med sina närmaste vänner (bland andra Peter Magnusson och Tobias Blom alias Tobbe Trollkarl) – känns så genuint nyfiken, och lyckas hitta en fin balans mellan hudlöshet och proffsighet.
Det är ett program som definitivt är värt ens tid.
Och det är ju knappast som att ämnet inte angår en.