Metoo, Mandelmanns och Margaret Atwood. ”Twin Peaks”, Trump och ”Temptation island”.
Så här var tv-året 2017, komprimerat till tio punkter.  

 

 

1. Vi börjar med #metoo, såklart. Hashtagen som tog avstamp i Harvey Weinstein-skandalen, spred sig över hela världen och fick huvuden att rulla i en mängd olika branscher.
Och tv-världen var inget undantag.
Två riktigt stora namn som fick se sitt sjaskiga förflutna komma tillbaka och peta ner dem från piedestalerna var Kevin Spacey – (nu före detta) huvudrollsinnehavare i Netflix mesta flaggskeppsserie ”House of cards” – och humorvirtuosen Louis C.K. Ett klassiskt fall av geniförklarad man som numera är persona non grata hos både FX, Netflix och HBO.
Här i Sverige försvann Martin Timell från TV4 och Lasse Kronér från SVT. Och det finns fler män vi nog får se mindre av framöver…

 

 
2. Och på tal om #metoo – tv-serier som på ett eller annat sätt var feministiskt medvetna utöver det vanliga lyste upp under hela året.
Margaret Atwood-baserade ”The handmaid’s tale” – om ett dystopiskt, nära framtida USA där kvinnor helt förlorat rätten till sina kroppar och förslavats som livmödrar på två ben – var både årets otäckaste och årets bästa.
Sedan hade vi också ”Big little lies”, ”GLOW”, ”Feud: Bette and Joan”, ”Alias Grace” (också Atwood), ”Top of the lake: China girl” och västernpärlan ”Godless”.
Till och med ”Game of thrones” slutade klä av och förgripa sig på sina kvinnor och lät dem i stället stå för den verkliga agensen i världens odiskutabelt mäktigaste serie.

 

 
3. Ett bra år var det också för svenska tv-serier. SVT:s ”Bonusfamiljen”, ”Grotescos sju mästerverk” och ”Vår tid är nu” var tre enorma styrkeuppvisningar i olika genrer. Jag skulle till och med vilja kalla det världsklass.
Och hög kvalitet höll även ”Gåsmamman” (C More), Rebecka Martinsson (TV4), ”Veni vidi vici” (Viaplay), ”Fallet” (SVT), ”Torpederna” (C More), ”Enkelstöten” (TV4) och såklart den efterlängtade andra säsongen av ”Jordskott” (SVT).

 

4. Alexander Skarsgård vann en Emmy för sin roll som hustrumisshandlare och våldtäktsman som fick vad han förtjänade i HBO:s ”Big little lies” – och blev därmed första svensk att vinna ett skådespelarpris på den galan sedan Ingrid Bergman fick ett postumt pris för ”En kvinna kallad Golda” 1982.
I januari har han bra chans på även en Golden Globe för samma roll.
Och vi såg fler svenskar göra fina insatser i stora utländska serier under 2017.
Joel Kinnaman i ”House of cards”, Peter Stormare i ”American gods”, Sofia Helin i ”Berlin – under samma himmel”, David Dencik i ”Top of the lake: China girl” och Gustaf Skarsgård som vanligt i ”Vikings”.

 

5. Och så de som kom tillbaka. 2017 var ett stort år för comebacker och nostalgi.
”Prison break”, ”Will & Grace”, ”Curb your enthusiasm”, ”Dynasty” och ”Duck tales” var några av återkomsterna. Men störst, viktigast – och konstigast – av dem alla var givetvis ”Twin Peaks”.
Var ”Twin Peaks: The return” årets bästa serie? Knappast.
Var det en upplevelse man hade velat vara utan? Nej, inte det heller.
För Mark Frost och David Lynch tog tv-konsten vidare. Kanske inte spikrakt uppåt i ärlighetens namn, men i alla fall till helt nya platser.

 

6. Dokusåpan fyllde 20 år i år om man räknar från ”Expedition Robinsons” premiär, och den så kallade skandalsåpan fortsatte att må mycket bättre än den förtjänade år 2017.
Kanal 5 nylanserade ”Temptation island” som komplement till ”Ex on the beach” i konkurrensen mot TV3:s ”Paradise hotel”, och tjugonågontings med bättre badklädesform än konsekvenstänk härjade därmed återigen i rutan som om det vore 2001.
Och på tal om dokusåpor. Anna Books viktresa, som så vitt jag kan minnas har pågått sedan 80-talet, fick en lycklig vändning i och med Sjuans ”Biggest loser VIP”, och ALLT hon sa, skrev eller på något sätt förmedlade blev breaking news.
Och det blev ju också allt som rörde familjen Wahlgren i Kanal 5:s ”Wahlgrens värld”, känns det som.

 

7. Årets stora svenska tv-personligheter blev lantbrukarna Gustav och Marie Mandelmann, som dök upp i TV4:s ”Mandelmanns gård” som de bästa citatmaskinerna sedan Ernst Kirchsteiger. Barnsligt, smittande glada, fortfarande löjligt kära, och som självförsörjande och ekologiska från topp till tå helt rätt i tiden.
En annan ny färgstark profil var Dick Bewarp, vars ”Cowboykåken” – norrländsk husbyggarreality på utpräglad stockholmska – blev en jättehit trots att SVT av någon underlig anledning knappt verkade bry sig om programmet själva.

 

8. I övrigt var det ett mellanår för svensk tv (dramaproduktionerna borträknade). Melodifestivalens manus och programledare höll inte måttet och de nya formaten med potential att bli långkörare lyste med sin frånvaro.
Men några små pärlor fanns det förstås. Jag gillade Kanal 5:s ”Meltzer och döden”, TV4:s ”Tillsammans med Strömstedts”, SVT:s ”Bye bye Sverige” och ”Köttets lustar” och såklart återkommande favoriterna ”Jills veranda” och ”Hitlåtens historia”.

 

9. Och så var det detta med Donald Trump. Talkshowvärdar och politisk humor som ”Saturday night live” har haft öppet mål hela året, men även många manusbundna serier har på ett eller annat sätt förhållit sig till den kontroversielle presidenten, vare sig det har handlat om direkt och öppen kritik eller bara olyckliga sammanträffanden mellan dikt och verklighet.
”House of cards”, ”Veep”, ”Scandal”, ”Homeland”, ”Designated survivor”, ”Broad city”, ”Black-ish”, ”Will & Grace”, ”The good fight” och ”American horror story: Cult” är några av alla serier som både mer och mindre medvetet har fått oss att tänka på Trump.

 

10. Slutligen, de som lämnade oss, som på olika sätt har gjort avtryck i svenska tv-tittare; Annie Wegelius, Siewert Öholm, Lars-Erik Berenett, Björn Granath, Bengt Fahlström, Rikard Wolff, Gösta Ekman, Hans Alfredson och Michael Nyqvist.

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv