I går landade säsong tre av ”Orange is the new black” – Jenji Kohans brokiga dramakomedi om livet i ett kvinnofängelse.
Och jag kan komma på åtminstone tio anledningar att älska serien.
1. Heterogeniteten.
Det enorma persongalleriet innehåller kvinnor i alla färger, åldrar och storlekar. Heterosexuella, bisexuella, homosexuella och transsexuella. Mångfalden är banbrytande – och förhoppningsvis stilbildande.
2. Tillbakablickarna.
Flashbacks används på bästa sätt, och sakta med säkert fylls bakgrundshistorierna i för myriaden av färgstarka karaktärer. Det hela borde bli rörigt – men berättelserna jongleras med full kontroll.
3. Tiffany ”Pennsatucky” Doggett.
En självlysande liten räka. (Taryn Manning.)
4. Smeknamnen.
”Pennsatucky”. ”Crazy Eyes”. ”Black Cindy”. ”Pornstache”. ”Flaca”. ”Taystee”. ”Big Boo”.
5. Nakenscenerna.
Det blir massor av tuttar. Men sexet och det nakna är sett genom en kvinnlig lins. Och det gör en himla skillnad.
6. Pipers utveckling.
”OITNB” är en ensembleserie framför allt. Men vita medelklasskvinnan Piper Chapman (Taylor Schilling) är ändå centralfiguren, och den som ledsagade oss in i världen av multikulturella kvinnoöden. Och hon blir bara intressantare, i takt med att hon får mer skinn på näsan.
7. Känslospektrat.
Kärlek, ilska, sorg, isolering, hopp, hopplöshet, glädje, smärta, svartsjuka, vänskap, kåthet, ånger, hämndlystnad… Varenda mänsklig känsla ryms innanför Litchfields väggar.
8. Humorn.
”OITNB” kan vara dramatisk och brutal och sorglig, men den säregna humorn genomsyrar allt.
9. Poussey Washington.
Seriens charmigaste, och mest underskattade, karaktär. (Samira Wiley.)
10. (Den inkluderande) feminismen.
Det råder ingen tvekan om att det här är en serie med en feministisk agenda, och för en gångs skull behöver Bechdeltestet inte ens göras. Men även mansrollerna har fler lager än man först trodde, och ”OITNB” predikar aldrig. Det en skatt för alla – män och kvinnor, och alla däremellan.

I dag blir det absolut inget prinsbröllop för mig. Jag plöjer hellre klart ”Orange is the new black”.

 

Ja!
Äntligen har hiphopsåpan ”Empire” (Viaplay) kommit till Sverige. Taraji P. Henson är en fest som 2010-talets motsvarighet till 80-talssåpan ”Dynastins” oförglömliga bråkmakare Alexis.

 

Nej!
”Sense8” (Netflix). En serie du kan prioritera bort med gott samvete.