Homosexualitet i populärkulturen – en livsviktig historia
avDen maffiga svärd- och sandal-filmen ”Ben-Hur” med torrbollen Charlton Heston i huvudrollen?
Så himla gay.
Dokumentärer som ”Homo i populärkulturen” (Kunskapskanalen/UR Play) eller ”The Celluloid Closet” (1995) borde ingå i skolundervisningen, både för att vi ska lära oss analysera berättelser kritiskt och för att de så övertygande visar hur livsviktig kultur kan vara.
– Fiktionen är nödvändig, den kan bryta ensamheten, säger Céline Sciamma, regissör till hyllade filmen ”Girlhood”, allvarligt.
Under alla de år homosexualitet varit förbjudet, sjukligt och sedan tabu har berättelserna alltid funnits där, om än kodade. Alfred Hitchcocks ”Rebecca” där hushållerskan smeker den döda husfruns päls och trosor? Tydligt lesbisk referens, även om få heteros fattade det. Vänskapen mellan Ben-Hur och Messala? De antydningarna gick inte alla förbi. Varför är Paul Newman i ”Katt på hett plåttak” så förtvivlad över ”vännens” död? I filmen kunde det inte uttalas.
Enligt Hays-kodens moralregler fick inte homosexuella framställas positivt, det skulle vara propaganda (hej Ryssland 2015). Mycket sällan överlevde en hbtq-person ett filmmanus. Stereotyperna frodades – från perversa skurkar (”Cruising”) till esteter med överdrivna manér (”La cage aux folles”).
Den franska dokumentären ”Homo i populärkulturen” påpekar att det manliga, heterosexuella perspektivet inte bara osynliggör hbtq-personer, utan alla utanför den smala normen.
Alla rollfigurer som är sexuellt fria måste bestraffas. Så har det varit och så fortsätter det ofta vara även i våra dagar.
Till skillnad från ”The celluloid closet” som koncentrerade sig på Hollywoodfilm, spretar den franska dokumentären från Tom of Finland genom ”RuPaul’s drag race” till Bronski beat. Det är befriande att olika åsikter luftas. Några av de intervjuade känner en paradoxal längtan tillbaka till den gamla tidens koder, nu när allt får sägas öppet. Andra tycker att all sådan nostalgi är vidrig.
Vad som är viktigt är att lära sig av denna historia. För att verkligen förstå hur vår kultur påverkas måste man lyfta skygglapparna och se hur det som betraktas som annorlunda skildras.
På söndagen ser jag säsongspremiären av brittiska dokumentärserien ”Akuten”, SVT1 21.55.
Ha!
”Weissensee”, SVT2. Missa inte reprisen av denna härliga östtyska melodram.
Gah!
De idiotenkla frågorna i ”Sommarkrysset”, TV4.