En dokumentär om hundar på bästa sändningstid.

Vov, det hör inte till vanligheterna.

Men tyvärr var ”Vårt liv som hund” i SVT1 inte mycket att gläfsa över.

TV-KRÖNIKA. Det skälls och viftas på svansen både här och där i SVT:s sommartablå. Särskilt i norska realityserien ”Valpkullen” och danska diton ”Valpfeber”, men hundar dyker också upp i brittiska ”Husdjurens hemliga liv” och ”Världens bästa veterinär”.

Och inte mig emot.

Det finns betydligt sämre utfyllnad än att tillgodose alla hundägare och hundälskares intressen.

Men myspysig reality visas sällan på bästa sändningstid. Den platsen förärades i går i stället dokumentären ”Vårt liv som hund” som beskrivs som ”en subjektiv betraktelse av människans bäste vän”.

Filmaren Peter Gaszynski försöker med hjälp av sig, själv, sin hund, experter och hundägare komma de fyrfota närmare in på livet.

Och visst finns det några enstaka guldkorn i filmen men tyvärr dränks de i irriterande stämningsmusik, putslustiga textremsor och Gaszynskis stela berättarröst.

Dokumentärens gimmick, att filma allt på ”hundnivå” – mänsklig knänivå – blir snabbt tröttsam. Och den rena fakta som trots allt läggs fram är svår att urskilja när den blandas med spekulationer och anekdoter.

Dessutom får det ses som en prestation att med ideliga närbilder på nosar, tungor, anus, pungar, kiss och bajs lyckas framställa hundar – bland det gulligaste som finns – som allt annat än gulliga.

Efter en timma av ”Vårt liv som hund” är min kunskap om hundar på ungefär samma nivå som en timma tidigare. Och jag är plötsligt mer sugen på att skaffa en katt än en hund.

Så gärna program om hundar, SVT. Men av högre kvalitet, tack.

 

I kväll tittar jag vidare på dramakomedin ”Jane the virgin” på Kanal 5 klockan 20.00.

 

Ha!

”Catastrophe” i SVT1 på onsdagar samt SVT Play är en rapp och charmig brittisk komediserie.

Haha!

”Brooklyn nine nine” är en ännu rappare och charmigare amerikansk komediserie i TV6 på söndagar samt på Netflix.