Femte avsnittet av tredje säsongen av “Masters of sex”.

Ännu en gång är det lätt att fråga sig varför det måste vara en naturlag att somliga serier fortsätter år efter år.

Minns ni hur det var för två år sedan? “Masters of sex” (HBO Nordic) var ny, fräsch och omtalad. Den berättade historien om två sexualforskare, Bill Masters och Virginia Johnson (Michael Sheen, Lizzy Caplan), som på 1950-talet stötte på hårt motstånd från konservativa krafter, trots att sexualitet var ett så uppenbart outforskat område.

Det var lätt att svälja första säsongen. Vi satt som förtrollade medan serien gottade sig i alla pinsamheter kring studierna och försökspersonerna. Vi följde turerna kring Bills och Virginias egen relation som var minst lika obekväm. Och vi följde, med spänning och av medlidande, tragedin i förhållandet mellan paret Scully där maken var homosexuell.

Samma poänger avhandlades redan i filmen “Kinsey” (2004), som också var en verklighetsbaserad historia om en pionjär till sexualforskare.

Mitt uppe i tredje säsongen av “Masters of sex” känns det som att seriens skapare Michelle Ashford kunde ha nöjt sig med att göra en miniserie. Vad har avhandlats i de två senaste säsongerna som egentligen tillför något?

Det är absolut inte dåligt. I tredje säsongen har vi kommit en bit in i 60-talet och rollfigurerna tampas med skiftande moraliska värderingar och sexuella traditioner, inte minst Margaret Scully (Allison Janney) som låtsas vara helt okej med den trekant hon råkat ha gått med på.

Skådespelarna kan man definitivt inte klaga på. Men ändå står serien ofta stilla. Samma teman dominerar fortfarande, som i veckans avsnitt då Bill fortfarande fäktas mot gamla konservativa fiender, symboliserade av en 13-åring (!). Och vi har ingen aning om eller känsla för vart serien är på väg.

Det är dags att stänga sängkammaren nu. Låt Sheen och Caplan göra fler filmer i stället. Och Ashford får gärna göra comeback med ett nytt tv-projekt. Kanske en miniserie?

I morgon ser jag dokumentären “Regi: Clint Eastwood” (TV4).

Rymdmys I

“Jedins återkomst” (Kanal 9) är sämst av de tre första “Star wars”-filmerna, men ändå bättre än de tre som följde efter den.

Rymdmys II

“Independence day” (TV12). Hade varit läckrare om de inte visat hur rymdvarelserna ser ut…