RECENSION Mia Skäringer har tagit ett rejält kliv ut ur sin komfortzon med rollen som Vera; en vilsen tvåbarnsmamma med dålig självkänsla, som har blivit lämnad av sin man, och blivit av med både jobb och bostad på kuppen.
Ett kontorsjobb i lilla Ängelby blir hennes biljett till att börja om, men innan hon ens har hunnit rulla in i den gudsförgätna hålan orsakar Vera en pojkes död.
Eller. Gör hon?
Det visar sig nämligen snabbt att ingenting är vad det ser ut att vara i lilla Ängelby.
Något mystiskt ruvar under ytan, och en stor sten i skogen verkar ha märkliga krafter. Skruvade figurer – med lustiga frisyrer och brännskador eller synskador eller bara väldigt stora glasögon – uppträder underligt, och det är uppenbart att det inte är någon slump att Vera har blivit lockad till Ängelby.
Att den här serien kommer att jämföras med ”Jordskott” är ofrånkomligt. Skogen spelar en central roll även här, mysko är ledordet, och en skum fiktiv småstad är skådeplatsen. ”Twin Peaks”-tänket är (över)tydligt och Göran Ragnerstam gestaltar ännu en kuf.
Men ”Ängelby” – som har haft en lång och krokig väg till rutan – är den klart ringare produktionen av de två.
Det är liksom ingenting som riktigt sitter. Bitvis är det direkt pajigt.
Men då och då glimrar det ändå till – och fyra avsnitt in är jag trots allt lite nyfiken på vart det hela ska ta vägen.