Det finns bara 12 personer som har vunnit de fyra stora priserna i USA:s nöjesbransch.

I kväll fick vi en timme med en av de härligaste.

Priserna är Oscar (film), Grammy (musik), Emmy (tv) och Tony (teater). Bland de 12 finns en del kanske oväntade namn, som Whoopi Goldberg. Men Marvin Hamlisch är en rätt given supertalang i samlingen.

Dokumentären “Marvin Hamlisch: What he did for love” från 2013 visades i kväll på SVT2 i en förkortad entimmesversion. Regissören Dori Berinstein har gjort flera musikaldokumentärer vid tidigare tillfällen och det märks på intervjuerna att hon inte är en nykomling – här är det de största hon har fått tillgång till, som Barbra Streisand.

Filmen berättar om kompositörens uppväxt som ett musikaliskt underbarn, alldeles för kreativ för att nöja sig med att bli konsertpianist och följa noterna på ett papper. Det var i populärmusiken som Hamlisch blommade ut och det tog ofta överraskande vändningar. Vem kunde ana att han efter genombrottet med en av 70-talets största romantiska hits, “The way we were”, skulle komma på idén att uppdatera gammal ragtime-musik för filmen “Blåsningen”? Melodierna hade varit glömda i 60 år, men plötsligt hade alla fått dem i huvudet och Hamlisch vann hela tre Oscars på galan 1974.

Det följde han upp med att skapa Broadwaymusikalen “A chorus line” som blev en superhit. Faktum är att filmen och flera av de intervjuade envist hävdar att den musikalen hjälpte till att lyfta inte bara ett nergånget Broadway vid den här tiden utan hela New York. Kanske ligger det något i det?

Själv älskar jag Marvin Hamlisch för hans koppling till 007. Min absoluta favorit av alla låtar som har blivit teman i James Bond-filmer är den till “Älskade spion” (1977), en riktigt maffig smörgåstårta till låt. Stråkarna! Trummorna! Carly Simon!

“Nobody does it better” heter den, en hyllning till Bond. Men efter att ha sett dokumentären är det lätt att se titeln som en beskrivning av Hamlisch själv.

I morgon ser jag “Babel” (SVT2) från bokmässan i Göteborg.

 

Ja

Lördagsmyset i “Go’kväll” (SVT1).

Nej

Gammal irritation. Men att så få frågor hinner ställas i “Postkodmiljonären” (TV4) eftersom det är så mycket annat som tvunget måste avhandlas på de där 25 minuterna, inklusive reklam.