Bron
Svensk thrillerserie. Regi Henrik Georgsson, med Sofia Helin, Sarah Boberg, Dag Malmberg, Rafael Pettersson, Maria Kulle, Reuben Sallmander, Louise Peterhoff med flera.
Premiär i SVT 1 söndag 27 september.

 

Bisarra mord, kidnappning, en ny dansk partner till Saga Norén, Länskrim.
Upptakten på tredje säsongen av ”Bron” är, minst sagt, lovande.
Och Sofia Helin tar Saga Noréns sociala handikapp till nya komiska nivåer.

Tv-serier är som bekant sedan några år tillbaka hetare än någonsin.
Streamingtjänster som HBO och Netflix har förändrat vårt sett att se tv-dramatik, nu ”knarkar” publiken hela säsonger på något eller några dygn.
Men de stora tv-kanalerna längtar fortfarande efter de där serierna som får publiken att vänta och längta och bänka sig en gång i veckan på en bestämd tid.
TV 4 hoppas på det med ”Modus”, efter en Anne Holt-deckare. Premiär onsdag 23 september och alltihop firades med en kändistät gala där man visade de två första avsnitten på Stockholms främsta premiärbiograf Rigoletto förra veckan. Såg lovande ut.
Public service-tv har ingen anledning att vara sämre.
Där hade man nu galapremiär av säsong tre av ”Bron” på Malmö Live, nyligen invigd hotell-, kongress- och konsertanläggning. Inte lika kändistätt, mest de som syns framför kameran i serien.
Men annars har ju SVT desto större anledning att slå sig för bröstet.
”Bron” är ju redan inte bara en tittarsuccé i hemlandet med miljonpublik. Det är en världssuccé. Visad i 160 länder. Mångfaldigt prisbelönad. Ja, den har ju till och med orsakat två remakes, nyinspelningar, i Storbritannien/Frankrike (”The tunnel”) och i USA/Mexiko (”The bridge”).
Sofia Helins rollfigur, Saga Norén på Länskrim i Malmö, hon som har någon form av diagnos och som är en lika skarp polis som hon har så vansinnigt svårt att förstå det sociala samspelet med andra människor, har för alltid en plats i krim-tv:s historia.
Så:
Hur verkar då säsong tre, att döma av de två avsnitt som vi fick se?
Tja, det är lite som att gå som katten kring het gröt. Avslöjar man för mycket, förstör man ju rätt mycket av tittarupplevelsen när serien kommer tillbaka i SVT 1 söndag 27 september.
Men intrigen ligger tveklöst rätt i tiden.
De rätt bisarra mord som äger rum i de första avsnitten tycks vara någon form av hatbrott. Ett av offren är en känd lesbisk debattör, ett annat en präst som viger homosexuella. Båda var personer som väckte starka känslor hos allmänheten och framför allt i konservativa religiösa kretsar. En av dem som var upprörd på dem är en populär bloggerska (Sonja Richter). Ett nättroll av den allra värsta sorten.
Här finns en kidnappning som verkar få stor betydelse för resten av handlingen.
Här finns andra sidointriger som kanske, kanske inte, hänger ihop med morden.
Men här finns ingen Kim Bodnia.
Han som när han spelade Saga Noréns danska kollega Martin Rohde hade ett så underbart samspel med Sofia Helin. Martin Rohde avtjänar nu ett tioårigt fängelsestraff, efter ett ha satts dit av sin svenska kollega.
Det gör att fokus hamnar ändå mer på Saga Norén.
Och som Sofia Helin dominerar den här tv-serien.
Det blir sårigt och känslosamt när vi i denna tredje säsong uppenbarligen kommer att få åtskilliga nycklar till Saga Noréns förflutna. En person dyker högst oväntat upp i hennes liv.
Och det blir mycket humor när hon ska försöka få till ett samarbete med sin nya danska partner, en jämnårig manlig kollega som själv tycks ha rätt gott om problem, men som likt Saga är en förträfflig och nästan överintelligent polis. Tvärtom alltså mot vad huvudförfattaren Hans Rosenfeldt sa i en intervju för Kulturnyheterna nyligen. Jag tycker man plockar väldigt många poäng på Saga Noréns diagnos, hennes brist på empati och känslor leder till många dråpliga missförstånd och replikskiften.
Två ur Danmarks och Sveriges absoluta skådespelarelit gestaltar dessa roller, men det blir roligare för er som ska titta om jag inte avslöjar vilka de är.
Dag Malmbergs polischef tycks få en större roll den här omgången och inte mig emot; Malmberg är ett äss som alltid gör något extra även av de minsta roller.
Och där tror jag vi har något av förklaringen till framgångarna för ”Bron”.
Huvudpersonerna, och hur de gestaltas, är minst lika viktigt som själva kriminalintrigerna.
Jag längtar redan efter avsnitt tre.