Kikkis röst.
Christinas bröst.
Det som stod ut i fredagskvällens tv-utbud.

Ursäkta den pinsamt vitsiga och kanske gubbjävligt sexistiska inledningen, men kunde inte låta bli…
Och det finns ändå viss relevans i resonemanget.
När Kikki Danielsson, 63, hamnat i rampljuset under senare år har det mest handlat om rattfylla, missbruk, skilsmässa, ensamhet och falukorv. Någonstans längs vägen har det nästan glömts bort att hennes kändisskap har sitt ursprung i att hon har en gudabenådad röst.
Det visar hon på nya starka countryplattan ”Postcard from a painted lady”, som hon bjöd på smakprov från som gäst i SVT 1:s ”Go’kväll”. I ”Not about me anymore” präglades rösten nästan av samma livserfarenhet som hos countrydrottningar som Lucinda Williams och Emmylou Harris.
När Christina Lindberg, 64, blev känd i slutet av 1960-talet var det för att hon visade brösten i herrtidningar som Fib-Aktuellt och Lektyr var och varannan vecka.
I dokumentären ”Christina Lindberg” (SVT 2) berättade hon själv om hur hennes kropp var orsaken till hennes väg till berömmelse, filmkarriär och umgänge med Stockholms kändisar.
– Jag hade en osannolik kropp. Brösten stod rakt ut som två vattenmeloner, säger hon.
Hon skryter inte, för hon var själv inte alls nöjd med sitt utseende.
Faktum är att filmen om alla tiders mest kända utvikningsbrud i Sverige, som sedan gick vidare till en filmkarriär som till och med fick Quentin Tarantino att kopiera en av hennes rollfigurer till sina ”Kill Bill”-filmer, innehåller minst lika mycket svärta som glamour.
Jane Magnussons och Ika Johannessons film är inte bara ett ovanligt mångfacetterat kvinnoporträtt, den är också raffinerad rent berättarmässigt, då den låter Christina Lindberg själv vara berättaren, med precis rätt självironisk ton.
Ska inte avslöja mer om innehållet i filmen, se den själva på SVT Play.
Hade filmmakarna fått Tarantinos medverkan, hade den varit fulländad.

(Ja)
”Skavlan”, SVT 1. Höll som vanligt hög klass, både i valet av gäster och när det gäller samtalsnivån.
(Nja)
”Tillsammans för världens barn”, SVT 1. Gott syfte. Men efter två (!) insamlingsgalor i tv tidigare i veckan, kände man sig rätt mätt.