RECENSION Till synes ostoppbara ”The walking dead” är tillbaka – i stor skala. Med fler zombier än någonsin, och mastodontscener av en kaliber som bara en sådan här bjässe till tv-serie kan kosta på sig.
Säsongspremiären är nästan ett skrytbygge, och jonglerar två olika tidsplan. I det ena leder Rick (Andrew Lincoln) en avancerad, extremt riskfylld manöver för att leda bort en enorm mängd zombier från Alexandria. I den andra, som går i svartvitt och tar vid där förra säsongen slutade, får vi följa händelserna som ledde fram till operationen.
Tämligen lite blod spills (allt är relativt), men i nästa avsnitt börjar kropparna läggas på hög igen, och en kvalificerad gissning är att Alexandria inte kommer att vara skådeplatsen särskilt länge till.
Någon speciellt säker zon känns det inte längre som.
Vilket är bra – den här serien har aldrig tjänat på att dröja kvar för länge på ett och samma ställe.
Casten är väldigt stor just nu, kanske lite väl stor, med många nya, perifera figurer som inte har hunnit göra några vidare avtryck än, och känns färglösa i jämförelse med Rick och resten av den inarbetade kärntruppen (där framför allt Melissa McBride glänser just nu som Carol – vars fejkade fasad som bakande hemmafru skänker serien ett visst mått av komisk relief). Men ett par nyare ansikten sticker ändå ut.
Den sadistiska gruppen The Wolves är kittlande, mystiska antagonister man vill veta mer om. Den hunsade, misshandlade hustrun Jessie (Alexandra Breckenridge) verkar vara på väg att göra en Carol och bli en överlevare. Och återkomsten av Morgan (Lennie James), som vi sett sporadiskt genom åren, lär komma att spela en central roll den här säsongen.
Hans reaktioner på Ricks nu despotiska, på gränsen till psykopatiska beteende speglar hur Rick har förändrats, hur högt priset för överlevnad har varit för honom – och att det är sin mänsklighet, och kanske en bit av sitt förstånd, han har betalat med.
Och det är just den existentiella aspekten som alltid har varit, och lär förbli, hjärtat i ”The walking dead”. Hur oerhört kreativ serien än är vad gäller att presentera nya fasor är den repetitiv till sin natur, och det är karaktärsutvecklingen och reflektionerna kring överlevnadsinstinktens okuvlighet och hur man behåller sin mänsklighet i en omänsklig värld, som gör att den fortfarande berör efter så här många säsonger av extrema våldsamheter och bitvis nästan mekanisk zombieslakt.
Det återstår att se vart säsong sex tänker ta vägen. Men en sak är säker:
”The walking dead” har lagt i en ännu högre växel.