David Bowie har skrivit musiken, ett sårigt Europa är spelplatsen.

Ändå är det svårt att bry sig om ”The last panthers” (HBO Nordic).

Det börjar ju så bra. Efter Bowies mörka ledmotiv drar handlingen i gång med  våldsam rivstart – ett rått diamantrån i Marseille där gärningsmännens plan är smart, men inte utan brister. En av tjuvarna är mindre slug och misslyckas med att skaka av sig polisen. Under skottväxling dör en fyraårig flicka.

Mordet och den intensifierade polisjakten gör att köparen av diamanterna drar sig ur och rånarna beger sig ut i Europa för att försöka sälja sitt skållande heta stöldgods. Det är inte helt enkelt.

Ledare för gruppen är Milan (Goran Bogdan), tidigare legendarisk gangster under namnet ”The Animal”, som nu åter valt brottets bana. Han jagas av franske polisen Khalil (Tahar Rahim) och skaderegleraren Naomi (Samantha Morton) som är anlitad för att återerövra diamanterna till vilket pris som helst.

Redan i första avsnittet rör vi oss genom halva Europa – från Frankrike, via Ungern till Serbien. Det är mörkt, skitigt och deppigt.

Skådespelarna är några av Europas bästa, Johan Renck regisserar snyggt och seriens skapare Jack Thorne är stadigt förankrad i sin diskbänksrealism sedan tiden som Shane Meadows medförfattare till ”This is England ’86” och ”’88”. Handlingen bygger på de fascinerande historierna om den ökända Balkanligan Rosa Pantrarna som härjat sedan början av 2000-talet.

Det är mäktigt att se Europa som spelplats för ett så stort drama. Men tyvärr skapar den snygga, blågrå färgskalan onödig distans till handlingen och våldet. Det finns också en tendens till övertydlighet som irriterar. Alla huvudpersoner går runt och plågas av det förflutna, med lökiga tillbakablickar på deras trauman.

Värst är de övertydliga klippen till Naomi med FN-hjälm under Balkankriget, direkt efter att hon förklarat att hon inte vill åka till Serbien. Det är simpelt historieberättande som skaver i en annars så snygg historia.

På lördagen ser jag ”Master of none”, Netflix.

Ha!

”Boy machine”, TV4. Inte minst för Shima Niavarani och Henrik Dorsin.

Gah!

”Idol”, TV4. Blekt och tandlöst.