Den kortkorta sammanfattningen av nya ”Arkiv X”:
Nostalgi är en kraftfull känsla. Men ruset är kort – och sedan nyktrar man till.

 

TV-KRÖNIKA ”Arkiv X” är tillbaka.
Och om man säger så här:
Nostalgi är en stark, kraftfull känsla. Man älskar den. Men den är också förgänglig, och knappast ett bränsle för någon vidare idérikedom.
Och där i ligger problemet med rådande nostalgikultur, där processen med att återuppliva gamla serier nu snurrar allt snabbare, i en sorts kreativ skymning som breder ut sig mitt i tv-dramatikens guldålder.
Vi längtar efter, tarvar och hejar fram återkomsterna av tv-serierna vi älskade när vi var barn/tonåringar/unga vuxna. Trots att vi mycket väl vet att allt har sin tid, att det som var fantastiskt då inte blir samma sak nu, och att vi – när den initiala nostalgikicken har lagt sig – snabbt kommer att gå vidare till de serier som skriver tv-historia nu.
För när vi väl har fått vänslas med vår gamla favorit en gång till är den inte så spännande längre.

Typ så.

Nej, nya ”Arkiv X” (som visas i Sverige i TV3 och på Viaplay) är ingen katastrof.
Det första avsnittet var visserligen en blek och osmidig historia, med välbevarade men oengagerade, lite trötta huvudrollsinnehavare, yxig dialog och vansinnigt långa monologer med kanske nödvändig men klumpigt levererad exposition.
Men den andra delen var skapligare, och enligt många amerikanska kritiker är den tredje till och med bra.
Men hur angeläget känns det här – egentligen – i dag, nästan 23 år, drygt 200 avsnitt och två filmer efter premiären?
Visst, Mark Snows klassiska ledmotiv låter fortfarande fantastiskt, och visst är det stort att få se David Duchovny och Gillian Anderson tillsammans igen som Fox Mulder och Dana Scully.
Men nostalgiruset är som sagt kort. Och när man har nyktrat till det verkar det rimligare att lägga sin tid på något av alla de samtida kvalitetsdramer man har svårt att hinna med, än att vistas i en reprisartad värld som i princip bara är ett museum över en ikonisk serie.

Men i pipeline väntar nya snabba nostalgifixar. För så länge vi skriker efter dem, kommer de att produceras – även om ingen egentligen blir gladare av dem.
”Twin Peaks”, som har det allra tyngsta popkulturella arvet att bära, riskerar naturligtvis att bli den största besvikelsen.

På fredag tittar jag på ”På spåret” i SVT1.

 

Ja!
”Trevligt folk deluxe” (Kanal 5). En stark dokumentärfilm har blivit en finfin, varm och högaktuell serie.

Nja…
”Päron i solen” (Sjuan). Ny småjobbig dejtingserie där singelföräldrar träffas på Gran Canaria, med sina tonårsbarn i hasorna.