Henrik Schyffert har roliga skämt.

Gina Dirawi är rolig. När de står bredvid varandra blir den lilla nyansskillnaden uppenbar.

Schyffert, veckans medprogramledare, beskrev Melodifestivalen som ”blandsaft” i sin ståuppmonolog. Men det är ingen diss, intygade han, för ibland är blandsaft gott. Han drev sedan med kvällstidningarna, vilket gav fler enkla poäng (för visst är både Melodifestivalen och kvällspress uttjatade måltavlor för hån?).

Det ger en viss nerv att ha en lätt motvalls programledare. Tredje deltävlingen blev också den hittills roligaste.

Inte minst för att Sigrid, den 9-åriga feministen, gjorde comeback. Hennes pikar mot Schyffert var skönt syrliga:

– Du träffar en snygg tjej från Syrien och plötsligt bryr du dig om flyktingkrisen…

Tyvärr innebar Schyfferts inhopp också att Gina Dirawi till stor del fick anta rollen som hans vettiga bollplank, medan han kunde spexa loss och vara den roliga snubben.

De små returer hon fick in var desto roligare.

– Efter två öl börjar du jiddra om Killinggänget, klagade hon när han skämtade om hennes unga ålder.

Dirawis timing är perfekt. Hennes humor sitter inte bara i de skrivna skämten, utan i kropp och leverans. Hon är något så ovanligt som en rolig person.

Som dansare är hon säkert också helt ok, men det fint koreograferade numret ”Love story” var tyvärr veckans kisspaus. Marie Göranzons reciterande av Anna Books ”Samba Sambero” var knappast säsongens starkaste Dramaten-insats heller.

Desto roligare lektion i Jonas Gardells schlagerskola, där vi fick återse den udda duon Ann-Louise Hansson och ”Baren”-Molle som exempel på när succéingredienserna ”gammal artist” och ”galen artist” kombineras.

I kvällens tävling blev det Gardells tredje framgångsfaktor, att vara riktigt ung, som återigen segrade. 19-årige Oscar Zia (vilket charmigt psykbryt han fick) och 18-åriga Lisa Ajax.

Kan vi få hoppas på lite mer galen-faktor bland nästa veckas artister?

På söndagen ser jag fina dokumentären ”Ted Gärdestad – för kärlekens skull”, SVT 1 21.45.

Ha!

Mickey (Gillian Jacobs) i nya Judd Apatow-serien ”Love” på Netflix är underbart strulig och självdestruktiv.

Gah!

Gus (Paul Rust) i samma serie känns dock snarare som en kliché på en förvirrad Woody Allen-man.