RECENSION Älskade, hatade, provocerande ”Girls” – känd som en serie om narcissistiska, privilegierade vita människor med för mycket tid att slå ihjäl – är tillbaka.

 
Hannah (Lena Dunham) jobbar fortfarande som lärare, och har nu ett seriöst förhållande med sin städade kollega Fran (Jake Lacy). Marnie (Allison Williams) ska gifta sig med sin Desi (Ebon Moss-Bachrach). Jessa (Jemima Kirke) jobbar på allvar med att hålla sig nykter och komma på fötter, men trillar in i en förbjuden relation hon inte längre kan motstå. Vilket lär få dramatiska följder. Och Shoshanna (Zosia Mamet) blommar ut i ett Tokyo hon verkar vara född att leva i.

Men – det är förstås länge sedan ”Girls” bara handlade om tjejerna. Dunham och hennes kollegor har genom åren även skapat en underbar samling manliga rollfigurer som numera enkelt bär sina egna storytrådar. Och den här säsongen glänser – vid sidan av alltid suveräna Adam Driver och Alex Karpovsky – Andrew Rannells, som inleder en romans med en känd och rik journalist (gäststjärnan Corey Stoll). Även Peter Scolari, som spelar Hannahs pappa, har ett par fantastiska scener som äldre man som tar sina första stapplande steg som bög.

”Girls” vilar på sin vanliga grund av självupptagenhet, bekymmersamma sexscener, tvivelaktig vänskap och förnedrande situationer utblandade med ett fåtal triumfer. Men det definitiva vuxenlivet – såväl som slutet på serien – närmar sig, och karaktärerna får nu utvecklas därefter.
Det må handla om myrsteg, men det blir ändå tydligt att Hannah och hennes vänner håller på att växa upp.

 
Det är underhållande, klokt, roligt och melankoliskt, och ”Girls” är i sin näst sista säsong en lite bättre, mer framåtdrivande och fokuserad serie än den har varit på ett tag.