Bortom alla trötta sportklyschor finns en komplex verklighet i ”Mästarnas mästare”
avDe vinner, de hyllas, men sen då?
”Mästarnas mästare” (SVT1) ger en rörande inblick i livet efter att rampljuset slocknat.
Jag förstod mig aldrig på sportmänniskorna i skolan. Inte så att jag hatade idrott, men jag kunde inte fatta hur man kan ägna så mycket tid åt att sparka boll när det finns så mycket fantastiska böcker att läsa och musik att lyssna på.
Kanske är det just därför jag följer ”Mästarnas mästare” med viss fascination. Det är varken ”Paradise hotel”-skandalöst eller ”RuPaul’s drag race”-roligt, utan snarare diskbänksrealism i foträta skor och fysiska utmaningar som är rejäla och svettiga.
Det är rörande att se ex-idrottarna gå in med själ och hjärta i tv-lekarna – Peter Forsbergs blick blir nästan lika svart som den brukade vara när han förlorade matcher under karriären. Att det numera är tre som går vidare till final från varje grupp är dessutom en bra förändring.
Men minst lika fascinerande är det händelsefattiga samspelet mellan tävlingarna.
Som när pingisstjärnan Jörgen Persson beskriver hur svårt det varit att lämna sporten, att han fortfarande går till träningsarenan med ombyte för att känna den gamla känslan.
Funderingarna över vad man ska göra efter karriären. För Niklas Jihde som redan innan innebandyn hade drömmar om att bli programledare eller kickboxaren Caroline Ek som hade ett civilt liv som brandman var den övergången kanske lite enklare.
Sporten var inte allt.
Men även hur de pratar om sitt liv som aktiva – som när Jihde beskriver sin prestationsångest över att vara innebandysportens stora fixstjärna. Han hyllades, men kunde inte själv känna att han var så bra. Den dåliga självkänslan pressade honom framåt, gjorde att han kände sig tvungen att bjuda publiken på underhållning och trots alla vinster är det den enda snöpliga förlusten mot Finland han minns bäst.
Bortom alla trötta sportklyschor finns en komplex verklighet och det är befriande.
På måndagen ser jag näst sista avsnittet av ”The walking dead”, Kanal 9 och Dplay.
Ha!
Att se Nairo Quintana hyllas av jublande colombianska fans efter vinsten i ”Katalonien runt”, Eurosport.
Gah!
Dokumentären ”The ties that bind” (SVT2) om inspelningen av Bruce Springsteens ”The river” är visserligen intressant, men deppigt nog kliniskt fri från kvinnor.