RECENSION Netflix ”Daredevil”, som förra året satte en helt ny standard för superhjälteserien, är tillbaka med en andra säsong.

Doug Petrie och Marco Ramirez är nya showrunners – men ”Daredevil” är fortfarande lika mörk, hotfull och våldsam, och lika föredömligt intresserad av att hitta de komplicerade, plågade, riktiga människorna bakom, och de moraliska konflikterna inom, Marvel Comics välkända figurer.

Förra omgångens stora stygging – Vincent D’Onofrios delikat obehagliga Wilson Fisk – är saknad. Men i hans ställe träder två nya farliga figurer in på arenan i Hell’s Kitchen.

Först hämnaren och antihjälten Frank Castle (Jon Bernthal), som kallas ”The Punisher” av media och polis. Han är en enmansarmé med en tragisk bakgrundshistoria, som massakrerar kriminella gäng – och kommer åt Matt Murdocks/Daredevils (Charlie Cox) dåliga katolska samvete i en suverän, både fysisk och verbal sammandrabbning mellan de två.

Sedan Elektra Natchios (Élodie Yung). En ohämmad, både listig och våldsam gammal flamma till Matt, som verkar ha någon form av djävulskap i kikaren.

Både Bernthal och Yung är perfekt castade, och så dominanta i sina roller att seriens nyckelkaraktärer nästan får svårt att hävda sig.

Elden Hensons Foggy Nelson lyckas stå på sig som en kombination av förnuftets röst, juridisk kompetens och comic relief. Men Deborah Ann Wolls klängiga sekreterare/outtröttliga sanningssökare Karen Page – som i min bok har varit seriens svaga länk från början – känns allt mer färglös i konkurrensen.

Men trots det; fullvuxna ”Daredevil” fortsätter att överskrida de tidigare gränserna för superhjälteserien.
Och slagsmålsscenerna är brutal balett av högsta möjliga klass.