Sjätte säsongen blir ”Girls” sista.

Men redan nu känns serien döende.

Som Lena Dunham-fan har det tagit tid att smälta besvikelsen. Men redan bröllopsavsnittet som inledde säsong fem var blodlöst. Oengagerat. Tråkig buskis.

Sminkfadäsen, regnet, skogstokige brudgummens kalla fötter och hur allt lite halvhjärtat löstes till slut.

”Girls” (HBO Nordic) har blivit en ordinär serie med krystade storylines.

Japaner är lite tossiga, går på kinky-klubbar och bor i leksakshus. Jessas och Adams flirt

känns mest som en tillkämpad idé för att de ska ha någon funktion i serien överhuvudtaget. Buttre Ray går runt och gnäller på grann-fikets kaffe.

Det finns fortfarande roliga repliker och scener, men de är bara kryddor på en kompetent men trist mikrorätt. Som när Shoshannas kollegor förvånat säger:

– Vi trodde att du var rik för du beter dig så bortskämt.

– Nej, det är bara så amerikaner beter sig. Vi är rövhål, svarar Shoshanna hastigt.

Trots besvikelsen är det en tröst att Hannah (Dunham) kan vara olidligt självupptagen ibland, även nu när hon till sist ”vuxit upp” och blivit lärare. Några av de saker som varit så banbrytande för serien, som den obrydda nakenheten och de ovanligt realistiska sexscenerna, är inte heller helt borta.

Särskilt scenen där Hannah poserar helnäck för sexiga bilder åt sin pojkvän är befriande, men också lite ledsam. Fem säsonger senare är det uppenbart hur sällan (fortfarande!) man ser olika typer av kroppar skildras i populärkulturen.

En serie som däremot gått in i en bra period är ”The walking dead” (Kanal 9/Dplay). Det är visserligen alltid undergångsstämning, men den känsla av domedag som vilar över det kommande mötet med grymme Negan är tryckande som inför en storm.

Priset allt dödande kräver är dyrt – och detta skildrar ”The walking dead” starkt. Morgan säger det bäst när han protesterar mot Ricks blodiga planer:

– De döda fortsätter ju leva. Och då menar jag inte som zombies.

På onsdag ser jag säsongspremiären av ”RuPaul’s drag race” som drar igång på lilla kanalen LogoTV.

Ha!

Sebastian i ”Gympaläraren” (SVT1) med Kalle Zackari Wahlström. Sällan har tonårig angst och tristess skildrats så starkt.

Gah!

Det räcker med några minuter av ”Cirkus Magaluf” (TV3) för att bli bakfull.