Ha överseende med dussintiteln: ”Falsk identitet” är värd att hålla ögonen på
av
Påskens smaskigaste tv är SVT:s bråkiga kvinnoporträtt ”Det mest förbjudna”.
Men missa inte heller den franska spionpralinen ”Falsk identitet”.
SVT har sedan årsskiftet satsat på en fin svit med europeisk spionspänning.
Vi har sett originella, hemsökande brittiska ”London spy”, som blandade spionthriller med sinister noir och osalig gayromans.
Vi har sett det spännande, humoristiska och retrosnygga tyska kalla kriget-trasslet ”Deutschland 83”.
Och nu är det dags att rikta blicken mot Frankrike.
”Falsk identitet” är inte lika omedelbart drabbande som någon av de ovanstående. Anslaget är mer sobert realistiskt och minimalistiskt, och startsträckan är ganska lång.
Det tar ett tag innan man känner sig invigd i vad det handlar om.
Men välgjort är det, och både spännande och intressant när man väl börjar få grepp om historien.
Serien utspelar sig i den franska underrättelsetjänstens allra hemligaste hörn, där agenter som ska skickas ut på uppdrag till fientligt territorium (arabvärlden verkar vara populäraste resmålet) tränas och förses med avancerade falska identiteter och bakgrundshistorier. Sina ”legender”.
(Originaltiteln lyder ”Le bureau des légendes”. Och serien borde ha fått den svenska titel som SVT först hade tänkt ge den – ”Spionlegender” – i stället för tråkiga dussintiteln ”Falsk identitet”.)
I centrum står toppagenten Guillaume Debailly (Mathieu Kassovitz), kodnamn ”Malotru”.
Han har tillbringat de senaste sex åren i Syrien, och har svårt att släppa både sin falska identitet och sin syrianska älskarinna när han kallas hem till Paris.
Han fortsätter att leva dubbelliv och bryta mot protokollet – samtidigt som han ska förbereda en ung kvinna för uppdrag i Iran, och en av byråns agenter försvinner spårlöst i Algeriet.
Vart är vi på väg?
Ingen aning.
Man kan definitivt inte anklaga den här serien för att vara förutsägbar.
Bästa tv-tipset på söndag kväll är den tredje och sista delen av SVT:s förträffliga dramaserie ”Det mest förbjudna”.
Cilla Thorell är makalöst bra som Kerstin Thorvall.
Ja!
”Svenska tv-historier” (SVT1). Sköna, nostalgiska munsbitar för tv-nördar.
Nej!
”Flaked” (Netflix). När den stora poänglösheten rullar in.