Den första delen i Rolf och Cilla Börjlinds boktrilogi om Olivia Rönning och Tom Stilton har blivit tv-serie, med Julia Ragnarsson och Kjell Bergqvist i huvudrollerna, och efter manus av författarna själva.

Det börjar med ett sadistiskt mord på en gravid kvinna på Nordkoster. 25 år senare är mordet fortfarande olöst, och en grupp studenter på polishögskolan får i uppgift att studera det över sommaren som en cold case-övning.
Olivia Rönning (Ragnarsson), vars bortgångna pappa jobbade med fallet på 90-talet, tar uppgiften på största allvar, och söker upp den nedgångne före detta kriminalkommissarien Tom Stilton (Bergqvist), som ledde utredningen på den tiden men nu lever som hemlös.
Han är inte speciellt pigg på att hjälpa till, men när hans hemlösa vänner faller offer för unga män som lägger ut våldsfilmer på nätet, börjar kugghjulen i hans polishjärna att snurra igen.

Bergqvist gör en sympatisk och ovanligt nedtonad insats, och den relativt okända Ragnarsson förtjänar att, och lär garanterat, få sitt genombrott med den här rollen.
Helena Bergström spelar en suspekt vd för ett omstritt multinationellt företag, Johan Widerberg ger allt som Stiltons vattenkammade gamla tjallare ”Minken”, och andra namn på den imponerande birollslistan är Niklas Hjulström, Görel Crona, Dag Malmberg, Mikael Segerström, Kjell Wilhelmsen och Jessica Zandén.

”Springfloden” i princip tigger om att bli jämförd med ”Bron”.
Färgskalan är visserligen något varmare här, och atmosfären lite mindre tryckande hotfull. Vilket kanske gör serien mindre exportvänlig som ”nordic noir-produkt”.
Men likheterna – det inledande bestialiska mordet, den gåpåiga hjältinnan (även om Olivia Rönning är en mjukis jämfört med Saga Norén), det stora, spretiga karaktärsgalleriet och de parallella storytrådarna som sakta vävs samman – är påtagliga.
Samma produktionsbolag ligger bakom, och samma upphovsman (Johan Söderqvist) står för den effektiva, snarlika intromusiken.

Och även om det inte är riktigt samma klass på finishen, har spännande ”Springfloden” absolut potential att bli svenska folkets ställföreträdande kriminalbesatthet.