Jennifer Lopez spelar Harlee Santos; en tuff New York-snut som även är ensamstående mamma till en tonårig dotter. Hon och de andra poliserna i Matt Wozniaks (Ray Liotta) enhet är ett tajt sammansvetsat gäng som tar hand om sina egna som om de vore familj, men bänder på lagar och regler som det passar dem. Polisbrutalitet och korruption är inga problem för dem, så länge ändamålen helgar medlen.

Tills Harlee hamnar i klorna på FBI-agenten Robert Stahl (Warren Kole) – som tvingar henne att välja mellan att börja tjalla på sina egna och att lämna sin dotter ensam medan hon tillbringar åratal i fängelse.

Hon väljer det första alternativet, och blir informatör åt FBI:s antikorruptionsenhet. Men Wozniak blir misstänksam direkt, och Harlee hamnar i kläm i en farlig position, där hon tvingas få den ena lögnen efter den andra att flyga.

Lopez går helhjärtat in i en roll där hon får vara både stark och ömtålig – och hon är bra. Men hon är också en nöjesindustrimogul och superstjärna som kommer med mycket offentligt personligt bagage och en viss fåfänga. Hon ser aldrig mindre än perfekt ut, och att köpa henne i den här rollen kräver en del vilja. Och varken hon själv eller manuset vågar vara tillräckligt osympatiska för att ”Shades of blue” ska bli den skitiga snutserie (tänk ”The shield”) som den drömmer om att vara.

Dessutom är figurerna runt Harlee – med undantag av Liottas elaking – en tunt skriven samling.