RECENSION Netflix mörka, hotfulla, föredömligt stämningsfulla och exceptionellt välspelade Florida-noir ”Bloodline” – om hemligheter, lögner och illdåd i den stora familjen Rayburn – är tillbaka, för att följa upp sin fenomenala första säsong.

Ni som inte såg den bör sluta läsa HÄR, för att undvika spoilers.

 

Ni som såg den, vet vad som hände. Präktiga polisen John Rayburn (Kyle Chandler) dödade till slut sin storebror – familjens svarta får Danny (Ben Mendelsohn) – i vredesmod.

 

”Bloodline” kunde ha slutat där och då. Det var en fulländad final, och Dannys hopplösa, provocerande och sorgliga person var fundamentet som hela berättelsen vilade på – och med honom sex fot under känns den här säsongen initialt svagare.

Men ett par avsnitt in har jag fastnat på kroken igen.

Syskonen John, Meg (Linda Cardellini) och Kevin (Norbert Leo Butz) befinner sig i olika stadier av mentalt och moraliskt fritt fall, och snarorna runt deras halsar dras åt hårdare ju mer de försöker hindra sin gemensamma hemlighet från att komma ut.
Rötägget Wayne Lowry (Glenn Morshower) drar fördel av deras situation, det lär bara vara en tidsfråga innan deras mamma (Sissy Spacek) får reda på sanningen, och att Dannys okända son Nolan (Owen Teague) – som dök upp i slutet av förra säsongen och är av samma skrot och korn som sin far – dröjer sig kvar kan bara betyda dåliga nyheter.

Dessutom fortsätter Danny att hemsöka sin familj och ställa till oreda från andra sidan graven, så Mendelsohn får alltjämt briljera i rollen han spelade med sådan perfektion förra året.

John Leguizamo är ny i casten som en man från Dannys stökiga förflutna, och Andrea Riseborough spelar Nolans mamma. En kvinna som uppenbarligen har ouppklarade affärer med sin sons släkt.

 

Det ser inte bra ut för familjen Rayburn. Men säsong två av ”Bloodline” ser desto bättre ut.

 

Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv