Filmen tog 14 år att färdigställa.
Så det är ju fan att SVT visar ljuvliga musikdokumentären ”Thin Lizzy: Nu, då och för evigt” på en jäkla skittid.

Public service-tv behandlade i åratal pop- och rockmusiken väldigt styvmoderligt. Det har visserligen blivit rätt så mycket bättre de senaste åren. Men känslan är fortfarande lite grann som att Per Sinding-Larsen kan väl få göra lite udda saker på SVT Play och så är det ”Hitlåtens historia” och så tackade man nej till ”Så mycket bättre” och så får de lite bredare artisterna sjunga senaste hiten + en allsång på Skansen på sommaren.
Och så bränner man en jäkla massa krut på Melodifestivalen år efter år efter år…
Det är som att ingen tänker på att en tämligen stor del av SVT:s tittare har haft pop- och rockmusik som ett av sina största intressen hela sitt vuxna liv. Det är mainstream-underhållning.
Thin Lizzy hade sin storhetstid från ungefär mitten av 1970-talet till tidigt 1980-tal. Gruppens ledare Phil Lynott (1949-1986) skrev så bra låtar, med starka melodier, att de fick fans långt utanför de som normalt gillar hårdrock. Gruppen var populärare i Sverige än kanske någon annanstans. Fem år i rad sålde de ut Hovet i Stockholm.
Krångel med rättigheter och svalt intresse från SVT:s sida, är några av skälen till att SVT-profilen Jovan Radomirs, hårdrocksskribenten Jörgen Holmstedts och fotografen Gerhard Malmbergs dokumentär dröjt så länge. Och så sänds den på en riktig skittid, fredagskväll klockan 23.20, så att någon SVT-chef väl kan slå dem i huvudet med att Titta, det var inte många som ville se den här filmen.
Men den är ganska så underbar. Intervjuer med alla som var inblandade i bandet. Med folk från Europe och Metallica. Med Phil Lynotts 85-åriga mamma Philomena i ett rörande möte. Man värjer inte för alla bråk och problem som fanns, inte minst kring Lynotts och andras missbruk. Och massor av bra musik, förstås.
En oförglömlig timme för oss som älskar Thin Lizzy!
•I kväll ser jag ”Tror du jag ljuger” i SVT 1.

(Ja)
”Måns Zelmerlöw – året efter vinsten”, SVT 1. Säkert tänkt som ett av femtioelva reklamprogram inför ESC. Artistens frispråkighet gör det bättre än väntat.
(Nej)
”Inför Eurovision song contest 2016”, SVT 1. Sådant som gör att man no fucking way vill se finalen…