Cash kommer alltid att vara kung.

Men precis som med historieböckernas gamla konungar vet vi kanske alldeles för mycket.

Grejen med att vara en av de mest kända människorna på jorden är att alla kan ditt liv väldigt väl. Genom åren har filmer och dokumentärer tröskat igenom dig ur alla möjliga vinklar. Vad finns kvar att säga till sist?

Samtidigt älskar vi det som vi känner igen, så vi har inget emot att få gamla berättelser serverade i ny förpackning. Därför är det säkert många som bänkar sig framför dokumentären ”I am Johnny Cash” på SVT2 i kväll, trots att den inte lovar att komma med någonting nytt.

Filmen är delvis regisserad av Derik Murray som har gjort sig en karriär av att skildra ikoniska stjärnor som hade en mörk sida, däribland komikern Chris Farley och filmstjärnan Steve McQueen. ”I am Johnny Cash” går noggrant igenom artistens karriär, förhållandet med frun June och inte minst vilka konsekvenser som missbruket fick.

Mycket musik och fascinerande arkivbilder. Men det är de nya intervjuerna med diverse andra stjärnor, däribland nyligen avlidne Merle Haggard, som står ut. Särskilt intressant är det förstås att höra vad barnen Roseanne och John Carter Cash har att säga om föräldrarna och minnena från den här tiden.

Men frågan är om filmen fyller något annat syfte än en stunds nostalgi. Filmskaparna bryr sig inte om att sätta Cash i något modernt sammanhang utan förutsätter från början att du förstår hans storhet. Nya fans lär inte skapas i kväll.

Inte heller hittar dokumentären en ny ingång till legenden Johnny Cash. Senast det hände var filmbiografin ”Walk the line” (2005) där Joaquin Phoenix spelade in de gamla låtarna på nytt – och lät precis som Cash, men ändå inte.

Den filmen fick mig, som bara hade grunda kunskaper, att plocka fram de gamla fängelseskivorna. Kvällens dokumentär är välgjord, men det finns något pliktskyldigt över den. Möjligtvis har den ett större värde mot slutet då Cashs sista år inte har skildrats lika mycket.

I morgon ser jag säsongspremiären av ”Grillmästarna” (TV4).

Ja

Kusliga Hitchcock-klassikern ”Skuggan av ett tvivel” (SVT1) tål att ses om.

Nej

”27 dresses” (TV4) med Malin Åkerman tål inte att ses ens en gång.