Maffiadramat är i toppklass
av”Sopranos” förändrade allt.
Det finns ett före och efter den stilbildande maffiaserien.
Italienska ”Gomorrah” är nästan lika bra.
Som tv-kritiker är risken stor att man upprepar sig. Skriver om samma program gång på gång. Med streamad tv blev allt lite lättare. Som skribent är du inte längre fjättrad vid den vanliga tv-tablån om du inte vill. Ofta vill man ju inte det. Som när tablå-tv envisas med att pumpa en tre år gammal dokumentär om Agnetha Fältskog på bästa sändningstid. Då är det lätt att flacka med blicken och söka sig till streamingtjänsternas förlovade alternativvärld. Det finns mycket bra nu (hysteriska ”Preacher” på Viaplay och Robert Kirkman-filmatiseringen ”Outcast” på Fox). Men inget drabbar mig på djupet som italienska ”Gomorrah” (HBO Nordic). Serien, som baseras på Roberto Savianos reportagebok och bygger på verkliga händelser, är en nästan lika effektiv skildring av gangstervärldens minst sympatiska sidor. Fokus ligger hela tiden på realism, med ett foto som är nästan dokumentärt påträngande. Det är skiten ned på gatunivå vi får se. Den oglamourösa baksidan, vardagslivet i maffians skruvade verklighet. Smågrabbar som säljer knark, beväpnade amfetaminkids som håller hela kvarter som gisslan, nervositeten och stirrigheten. Bristen på tillit. Alla blåser alla. Ett liv är inget värt.
Precis som ”Sopranos”, som ju också visade upp en jordnära och vardagsrotad maffiatillvaro, får ”Gomorrah” mig som tittare att bry mig om karaktärerna. Att känna dem och att känna med dem. Så skickligt skriven är serien att jag förstår dem nästan allihop, trots att mitt liv är väldigt fjärran från gangstrarnas Neapel-förort Scampia.
Första säsongen är bland det bästa jag sett, alla kategorier. Säsong två innehåller några av seriens starkaste stunder hittills (en ovanlig Jesus-procession och ett laddat möte i Trieste finns bland höjdpunkterna). Kika i kapp redan i dag. Som beundrare av kriminalserier med hög verklighetsfaktor och ordentligt med skit under naglarna är det svårt att bli besviken.
I kväll tittar jag på ”Diamond League” från Rom (SVT1).