RECENSION Det är så mycket som skulle kunna gå fel här, i en av tv:s mest komplexa och tätbefolkade serier, vars persongalleri växer som ogräs.
Men ingenting gör det.

Och det är en makalös prestation av Jenji Kohan och hennes gäng, att ”Orange is the new black” inte bara ångar på med brinnande kreativitet och oförtrutet framåtdriv i sin fjärde säsong, utan dessutom hela tiden verkar stegra sin ambitionsnivå.

Massor av nya ansikten gör entré, och både gripande och dråpliga ursprungshistorier för några av de som tidigare stått lite i skuggan portioneras ut, samtidigt som seriens huvudkaraktärer förses med nya lager.

 
Piper (Taylor Schilling), som har fått totalt storhetsvansinne av sina smutsiga trosaffärer, siktar på rollen som Litchfields stora stygging – men utmanas av Maria Ruiz (Jessica Pimentel), som har ett fördelaktigt läge efter att en mängd nya fångar med latinamerikanska rötter har anlänt, och skapat en ny maktordning i fängelset.
Tiffany Doggett (Taryn Manning) försöker bearbeta förra säsongens våldtäkt, samtidigt som det börjar gå upp för den tröga vakten Charlie Coates (James McMenamin) vad han faktiskt gjorde mot henne.
Taystee (Danielle Brooks) får ett nytt jobb, Poussey (Samira Wiley) hittar äntligen kärleken, Red (Kate Mulgrew) kommer direkt på kant med den nyanlända kändiskocken Judy King (Blair Brown, i en roll inspirerad av Martha Stewart) – och någonstans på området finns en fruktansvärd hemlighet begraven.

Privata vinstintressen bidrar till en allt värre misskötsel av fängelset, och rasmotsättningarna tilltar. Litchfield är en krutdurk – och ”Orange is the new black”, som går en fenomenal balansgång mellan råhet, hjärta och humor, har aldrig varit bättre.

 
En av tv:s mest imponerande serier, alla kategorier.

 

Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv