TV-KRÖNIKA. Ryssen kommer, ryssen kommer.
”Ockupationen” gör oss redo för den riktiga ockupationen. 

Jag tänker på berättelserna om min farfars pappa. I fem år satt Alter Trus i sovjetiskt fångläger i Sibirien. Han greps av ryska inrikesministeriets styrkor NKVD, senare mer välkända som KGB, i sitt hem i Polen. Han dömdes senare utan rättegång för att vara ett socialt farligt element. Han skulle kunna vara tacksam, fångenskapen i det sovjetiska arbetslägret räddade honom från nazisternas förintelseläger.

I kväll sänds det nionde avsnittet av norska tv-serien ”Ockupationen” på SVT. Succéserien skriven av författaren Jo Nesbø bygger på scenariot att Norge steg för steg förlorar kontrollen till den ryska ockupationsmakten, som tar över landets gas- och oljeproduktion.

Serien trampar på fler ömma tår.
Hur den norska regeringen står fullkomligt handfallna inför ryssarnas provokation och statsministerns naiva tro att allt ska lösa sig bara han gör det ryssarna säger.
Serien provocerar också i sin tur Ryssland. På den ryska ambassadens hemsida kallar man den för ett försök att få Ryssland att framstå som en ”elak och farlig granne” samt ”även om seriens manusförfattare trycker på att handlingen enbart är fiktion, som inget har att göra med verkliga förhållanden, så är det ändå verkliga länder som inbegrips och, olyckligtvis, Ryssland som tilldelats rollen som angripare”.

Händelserna i serien är givetvis ren fiktion. Men trots kritiken speglar handlingen den oroliga tid vi lever i. Vilket bekräftades i helgen när jag hörde Ekots lördagsintervju med överbefälhavaren Micael Bydén. Han pratade om det svåra säkerhetspolitiska läget och dementerade inte den avgående arméchefens citat för en tid sedan, att om några år kan Sverige vara i krig.

Jag är uppväxt med berättelser om inte bara nazismens grymhet utan också kommunismens. Och med tanke på vår historia händer det att min farmor skämtar om när ryssen kommer.
Vi har redan ett ryskt efternamn, Trus (som dock betyder fegis på ryska). Och eftersom farmor fick lära sig ryska i skolan under den ryska ockupationen i östra Polen kan ju hon alltid ge oss en snabbkurs.

I morgon kväll ser jag på något som är som balsam för själen, ”Trädgårdstider” i SVT.

—————

JA! Bobbo, Doddo och Diddi i ”Babblarna” blir nu till film som ska visas på Youtube utan reklam. Ni som inte förstår storheten i detta har inte barn.

YES! Ingeborga Dapkunaites lysande skådespelarinsats som den ryska, manipulativa ambassadörskan i ”Ockupationen”.