Det är nyhetstorka i sommartablån.
Men varför uppfinna hjulet när Ernst Kirchsteiger finns?

Vissa saker ruckar en bara inte på. Kanalernas sommartablåer till exempel.

Det är allsång, lite mer allsång, mord i Midsomer och när kronprinsessan Victoria fyller år uppvaktas hon av schlagerartister. Inte undra på att folk kände en viss oro när ”Sommar med Ernst” (TV4), som vanligtvis har premiär kring midsommar, lyste med sin frånvaro till i mitten av juli.

Nånstans kan jag förstå tittarnas ängslan. Ernst Kirchsteiger är bland det varmaste sommar-Sverige har att erbjuda. När den nionde säsongen av Ernsts sommarmys äntligen hade  premiär i kväll, försenad på grund av fotbolls-EM, visade det sig bli – precis som vanligt. I år renoverar han en halvt nedbrunnen herrgård i Kristinehamn i Värmland. Ernst tassar runt och myser. Han bygger ljusstakar av gamla buljongkoppar, smeker ihop några mastodontbänkar och slänger ett foliepaket med grönsaker på grillen. De två snickarna han har vid sin sida pratar lyriskt om allt som plötsligt bara händer när Ernst dyker upp.

Det är knappast nyskapande, men det är så förbaskat mysigt att jag inte kan värja mig. Jag önskar bara att jag kunde få binge-titta på hela säsongen, jag har väntat tillräckligt på Ernst.

Firandet av Kronprinsessan Victorias födelsedag är inte heller någon överraskningsfest. ”Grattis Kronprinsessan!” (SVT1) leddes i år av Kalle Moraeus, som redan i inledningen konstaterar att ”Jag tror inte att ni kommer att märka så stor skillnad”. Det är svårt att göra en sådan typ av sändning speciellt spännande. Det liksom tuffar på i bakgrunden medan en tänker på annat. Förutom de sedvanliga schlagerartisterna fick vi se kungafamiljens något ansträngda leenden, Henrik Lundqvist ta emot Victoria-stipendiet och Mello-Frans fistbumpa kungen.

Och självklart stal Estelle showen. Vissa saker ruckar en bara inte på.

Fredagskvällen ägnar jag bara delvis framför tv:n, och väljer då att se reprisen av Sally i SVT1.

 

He!
”Agatha Raisin” (TV4) driver med ”Morden i Midsomer”-genren och är riktigt underhållande.

Eh?
Loa Falkmans ”skämt” om könskvotering i ”Grattis Kronprinsessan” känns mer är sunkigt.