TV-KRÖNIKA. ”Allsång på Skansen” går stundtals på tomgång.
Men i sommar har programmet haft ett hemligt segervapen: Sanna Nielsen.

Det pratas ofta om att ”Allsång på Skansen” måste förnyas. Egentligen vet vi allihop att det gemene hen helst vill är att allt ska vara precis som vanligt. Bara att det skapades Facebook-grupper i protest när Robert Gustafsson valde att inte medverka i programmet efter att ha gästat det 15 år i rad är bevis nog på det.

Att byta programledare kan därför vara svårare än det låter. Men Sanna Nielsen har fått allsången att kännas precis som vanligt igen. De föregående två åren med Petra Marklund går inte till historien som någon succé. Inte för att hon var en exceptionellt dålig programledare, men för att det varje tisdag kändes som att det fanns ungefär sjuttioelva ställen hon hellre ville vara på än Sollidenscenen. Att hon ens ställde upp en andra säsong berodde nog mest på en vilja att inte visa sig nedslagen av kritiken.

När årets säsong i kväll knöts ihop var det med hjälp av en bra mix av gäster; Lill Lindfors, Zara Larsson, Peg Parnevik, Tensta Gospel choir, Frances med flera. Lägg till några dåliga ordvitsar och du har en tisdagskväll på Skansen. Det är bekvämt, trevligt och bekant. Om jag ska bidra med något till säsongens utvärderingsmöte så har produktionen ibland tenderat att bli lite väl regisserad och inövad. Inledningsvis tappade de dessutom bort själva allsångsmomentet.

Men Sanna har, precis som Måns Zelmerlöw hade, den perfekta allsångs-vibben. Hon har måhända stundtals varit lite väl övertaggad och intervjutekniken är inget som kommer att visas upp på landets journalisthögskolor. Å andra sidan är det inget ”Uppdrag granskning” vi har att göra med här. Dessutom, det där har hon många säsonger på sig att slipa på.

Sanna har, om än inte förnyat, så åtminstone blåst nytt liv i allsången.

 

Under onsdagskvällen bänkar jag mig framför ”RuPaul’s Drag Race” på Kanal 11.

 

—————————————-

JA

Trots mitt begränsade fiskeintresse – vilken queen Titiyo är i ”Fiskefeber” (Kanal 5).

 

NJA

Dokumentären ”Ingvar Kamprad” (TV4) är mer en dokumentär om Älmhult och Ikea än om Kamprad. Ganska intressant ändå, dock.