Efter förra året fanns hopp om Kristallens framtid.
Men efter solsken kommer hällregn.

Guldbaggen, Grammisgalan och – ve och fasa – Idrottsgalan.

Svenska tv-galor har historiskt sett gottat till sig rejält i skämskuddrummet.

I konkurrensen brukar Kristallen trots allt vara det evenemang som håller hyfsat rekorderlig nivå – även om 50 procent i regel består av obekväma prisutdelare, krystade humorinslag och sångnumren som gud glömde.

Kontrasten mot de amerikanska motsvarigheterna där allt är genomtänkt, kvickt och storslaget är osannolik.

Men så hände något. Förra året när TV3 plockade in Rachel Mohlin och Josephine Bornebusch som programledare kändes det som att något lossnade. De var tydligt inspirerade av humoressen Tina Fey och Amy Poehler, vågade ta ut svängarna och driva med publiken på ett lite elakt men kärleksfullt sätt som skapade något så ovanligt som nerv. Kristallen började bygga en tro på den lyckade svenska galan.

Så man kunde ju hoppas på att Carina Berg och Christine Meltzer skulle våga ta över stafettpinnen. Men de slängde ut den på läktaren och körde ett gammalt klassiskt spex i stället.

Tillbaka var de harmlösa skämten som aldrig landade rätt, fullständigt obegripliga sångnummer och prisutdelare som stolpade sig igenom manus. Christine Meltzer klädde av sig och Robinson-Martin Melin började brinna på scenen.

Berg och Meltzer har jättekul ihop. Men det är inte alltid jättekul att titta på när de har jättekul ihop.

Om man ska se till galans förtjänster så finns i alla fall tre klara vinnare.

Johanna Ojala vann välförtjänt pris för Årets sportprofil och Kalle Zackari Wahlströms fantastiska ”Gympaläraren” fick ära och berömmelse.

Men Kjell Bergqvists avslappnade look stal showen. I klädd jeans och kortärmad skjorta tog han emot priset för Årets manliga skådespelare.  Jag tar skydd bakom hans lugnande outfit när skämskudden inte är stor nog.

På måndag tittar jag på ”Breaking news” i Kanal 5.

—-

Klass

Lars Lerin – dubbel vinnare och årets på förhand kanske mest otippade tv-profil.

Pass

Kunde inte Linda Lindorff ha fått sin bondekristall? ”Jakten på storsäljaren” är knappast realitymagi.