Kommer du ihåg när den brittiska premiärministern tvingades ha sex med en gris i rikssänd tv, för att rädda en kidnappad prinsessa?

 

Om du gör det är du redan bekant med Charlie Brookers dystopiska samhällssatir ”Black mirror”, som hade premiär i brittiska Channel 4 för fem år sedan, med just det där avsnittet om premiärministerns gruvliga dilemma (som sedan visades i SVT några månader senare).
Om du däremot inte vet vad jag pratar om, har du en trevlig bekantskap framför dig.

”Black mirror” är alltså en antologiserie som spelar på vår kollektiva teknikparanoia och spekulerar kring vad som skulle kunna hända i det moderna samhället. Vilka är bieffekterna av drogen teknologi?

Ibland blir det läskigt, ibland svart komiskt. Ofta är det både och.

Serien brukar jämföras med gamla antologiklassikern ”The twilight zone”, och har nu plockats upp av Netflix för en sprillans ny tredje säsong bestående av sex avsnitt, som har premiär i dag.

Det betyder en större budget och mer amerikanska accenter, såklart, och av de fyra avsnitt jag har hunnit se är det inget som är riktigt lika gloriöst uppkäftigt som de bästa av de som gjordes i Channel 4:s regi (två säsonger à tre avsnitt, plus en julspecial med Jon Hamm). Men på det stora hela är den mörka, smarta, trotsiga, skruvade och djupt originella essensen bevarad, och även om historierna dras med lite av den ojämnhet som är antologiseriernas akilleshäl, ger de alla en någonting att fundera på.

 
Det första avsnittet – ”Nosedive”, med en lysande Bryce Dallas Howard i huvudrollen – är till exempel en pastellfärgad, ständigt fejkleende mardrömsvision av vilken sorts tillvaro samtidens sociala medier-kultur skulle kunna balla ur i. Tänk ständiga konsumentomdömen, like-hets och instagrammande draget till sin spets.

Andra avsnitt rör sig på skräckterritorium, ett beskrivs som Brookers variant av skandinavisk noir, medan ett är något så otippat som en romans förlagd till 80-talet.
Se ett då och då eller binga alla över halloween.

 
På lördag kollar jag in säsongspremiären av ”Så mycket bättre” i TV4.

 

 

 

Ja!
”Midnight diner: Tokyo stories”. Både munvattnande matporr och en inblick i den japanska kulturen, för finsmakare. På Netflix.

 

Nej!
”Uti bôgda”. SVT Plays ”buskis i ny tappning” är kanske jätterolig. För vissa. Fast inte för mig.