Historieätarna Erik Haag och Lotta Lundgren är tillbaka.
Som vi kommer att sakna dem.

 
Att succékonceptet ”Historieätarna” troligtvis (man vet aldrig) läggs ner efter tre säsonger, en julspecial och en julkalender, är förmodligen klokt.
Alldeles för få svenska tv-program går så att säga hem från festen när den fortfarande är rolig.
De flesta stannar tills lysrören tänds, baren är tömd och de får släpas ut på ett ovärdigt sätt. (För att sedan bida sin tid ett par år, och nästla sig tillbaka in i värmen när man minst önskar dem.)

Men man får hoppas att supertrion Erik Haag, Lotta Lundgren och producenten Karin af Klintberg kommer att göra något nytt, besläktat, för SVT:s räkning framöver (”Vi kanske bestämmer oss för att utveckla programformatet, spela in en till säsong utomlands”, sa af Klintberg till Dagens Nyheter förra året). För faktum är ju att de med det här – att ta avstamp i rådande matkultur-hausse för att illustrera vår historia – har gjort det absolut perfekta infotainmentkonceptet.
Roligt, engagerande och folkbildande på det mest tillgängliga av sätt, med en programledareduo som har så suverän kemi att de har blivit ett par.

Visar de inte redan den här serien på historielektionerna i skolorna så borde de omedelbart börja med det. Historiens orättvisor, prövningar och framsteg blir helt enkelt inte lättare att ta till sig än så här.

I kvällens säsongspremiär handlar det om industrialismen under åren 1842-1890, då Sverige gick från u-land till i-land, den sista stora svälten ägde rum och folk flockades till städerna.
Det serveras toast med kalvhjärna, punsch och biff à la Lindström till de rika. Varmt vatten med mesost, kaffe med muslortar, lavbröd och sorgliga små bitar av kohud till de fattiga.
Och så får vi den lysande lilla ”Falcon Crest”-driften ”Träpatronerna”.

Följer under den här tredje (och alltså förmodat sista) säsongen gör sedan bland annat nedslag i både 90-talet och 00-talet – vilka kan bli extra kul att se för att de ligger så nära i tiden, men förstås också signalerar att tidsepokerna att äta sig igenom har börjat ta slut.

För den svenska historien, vill säga. Söker sig produktionen utomlands finns förstås ett dignande smörgåsbord att välja och vraka från.

 

På tisdag tittar jag på ”Det sitter i väggarna” i SVT1.

 

 

 

Ja!
”Westworld” (HBO Nordic). Fortsatt oerhört imponerande.

 

 

Jo…
”Chevaleresk – stilsäkert med Måns och Wiberg” (TV6). Knepigt och förmodligen hopplöst, men jag kan inte låta bli att uppskatta pretentionerna.

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv