Världens bästa skidåkare,
Stenhård kamp om segern.
Ändå signalerar ”Vinterstudion” bara ledig tid och vila.
Stoppa mig om ni har hört den här förut. Ja visst. Det här är ytterligare en text där jag kastar mig raklång över Gilla-knappen och skriver ytterligare en hyllningstext till årstidens trevligaste tv-program. Just det. ”Vinterstudion” (SVT1) har varit tillbaka en tid och ordningen är återställd. Det finns snart sagt inget som ger mig samma sköna känsla av ledighet och fri tid som en förmiddag med Vinterstudion. Det spelar liksom mindre roll hur det går för de tävlande. Att bara befinna sig i sällskap av Yvette Hermundstad, Jacob Hård och Anders Blomquist ger en känsla av trygghet och lugn. Men det är klart. Dubbelt svenskt på herrpallen gör ju inte direkt ont.
Ett extra plus att SVT sänder damernas sprinttävling i skidskytte från Östersund. Komikern Jerry Seinfeld må ha kallat skidskytte lika orimligt som att tävla i att simma och strypa någon samtidigt. Det kan vara hur det vill med den saken. Skidskytte är ändå en av mina absoluta favoritsporter. Utsökt tv-mässig, dessutom. Som alltid även bra insatser av AnnaMaria Jansson och Magdalena Forsberg i kommentatorsbåset.
Det allra bästa? Att det är flera månader kvar nu. Är det helg och ni vill mig nåt så hittar ni mig i soffan framför ”Vinterstudion” – oavsett vilken sport det råkar vara.

På tal om långkörare: ”Robins” (SVT1) är över för den här gången. Robin Paulssons pratshow har på många sätt överlevt sig själv. Kan du, handen på hjärtat, nämna några saker från årets säsong som fått fäste? Kan du minnas en enda intervju eller sketch som blixtrat till? Nej, jag trodde inte det heller. ”Robins” är inte dåligt. Det liksom bara… pågår. I tio säsonger nu. Kan det räcka? Jo, det kan nog det.
Det är inte det att jag står här och kräver ”Robins” omedelbara nedläggning. Det skulle ju innebära att programmet framkallat någon som helst sorts känslor. Och det har det ju inte. Den här säsongen heller.

Söndag kväll tittar jag på ”Line of duty” (SVT1).