Vad ska man säga om den första semin i Eurovision song contest 2017?
Ord som sopigt, bakläxa, dötrist, stelopererat och sömnpiller räcker liksom inte till.

 

Först och främst; Edward af Sillén och Måns Zelmerlöw – jag saluterar er. Verkligen. För väl utfört hästjobb med att som rappa, kunniga och roliga kommentatorer göra den första seminfinalen i Eurovision song contest 2017 uthärdlig.

Och heja Robin Bengtsson, såklart.

Men tillställningen i övrigt var en så kallad kata-fucking-strof.

För mycket smör? Absolut.
Det är bara att konstatera att fler lugna låtar än vad Eurovision kan hantera har släppts in i tävlingen, och till nästa år bör någon form av kvotballadsystem ses över.
Men – vi fick å andra sidan även se lite av den bästa sortens, totalt planlösa ESC-kitsch. Som en karl med ett hästhuvud på en stege, en italiensk gorilla i greenroom, mannen med Montenegros längsta och allra gladaste fläta, sex härligt jazziga moldaver som körde en running man i bröllopskläder och riktigt dåligt lettländskt hår.

Dessutom kan ju inte gärna värdlandet Ukraina stå till svars för vilka bidrag som tävlar. Så vi släpper det.

Men programledarna, deras manus och deras personkemi?
Nu är de ju visserligen redan sågade och klara av af Sillén och Zelmerlöw – som mer eller mindre dödade dem verbalt direkt genom att påpeka det ironiska i att tre unga vita manliga programledare är värdar för ett evenemang vars slogan är ”celebrate diversity”, och sedan fortsatte att tillintetgöra dem på ett vänligt men bestämt sätt genom hela sändningen.
Man kunde känna ögon himla i kommentatorsbåset även när de inte ens sa något.

Men jag måste få ta över stafettpinnen, för trion Oleksandr Skichko, Volodymyr Ostapchuk och Timur Miroshnychenko var något av det sopigaste vi har sett i ESC-sammanhang. Och det vill inte säga lite, med tanke på att ribban redan låg underjordiskt lågt efter decennier av stela leenden, usla skämt, obegripliga brytningar och pinsamma tystnader.

Och om Ukraina nu inte har några bättre programledare att hosta fram – varför kommande dragande med TRE?

Om man går in i en affär och inte hittar någonting som passar, men ändå bara måste ha ett par byxor – ja, då köper man väl i alla fall inte tre par lika illasittande?

Och manusförfattare… Har det ens varit några inblandade?

”Tack Stockholm för en häftig show förra året”, sa någon av Knatte, Fnatte och Tjatte i början.
Tack, men det hade ju varit trevligt om Ukraina åtminstone hade försökt att återgälda tjänsten.

 

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv