F. Scott Fitzgeralds sista, ofärdiga roman, som gavs ut postumt 1941, ligger till grund för det här tjusiga men ytliga kostymdramat, som utspelar sig på 30-talet, under Hollywoods allra glansigaste dagar. En tid då verkligheten utanför drömfabrikens glamorösa väggar förmörkades av den stora depressionen, nazisternas framfart och ett annalkande världskrig.

 
Matt Bomer gör huvudrollen som Monroe Stahr. En omöjligt stilig, begåvad och idealistisk producent, som är löst baserad på verklighetens Irving Thalberg.
Han är beundrad och suktad efter av alla, men bryr sig bara om sitt arbete, och sörjer fortfarande förlusten av sin fru – som var en stor stumfilmstjärna som han nu vill göra en film om.
Men studiobossen Pat Brady (Kelsey Grammer) – en karaktär som i sin tur är baserad på MGM-chefen Louis B. Mayer – ger efter för påtryckningar från tyskarna, som har börjat diktera villkoren för filmproduktionen, och stoppar filmen.
Monroe, som själv är jude, hittar dock snart det perfekta sättet att reta Brady på; genom att göra en film tillsammans med hans dotter Celia (Lily Collins) – som vill in i en bransch som hennes pappa desperat vill hålla henne utanför, och dessutom är inte-så-hemligt förälskad i den svåråtkomliga Monroe.

 
”The last tycoon” ser verkligen fantastisk ut, och Bomer kan onekligen bära upp en 30-talskostym som de bästa av dem.
Men känslan är för artificiell, det är påtagligt att källmaterialet har rätt många decennier på nacken, och manuset är inte tillräckligt bearbetat för att engagera något annat än ögonen.
Dialogen är klumpig, av den typ där saker som borde kunna förmedlas på andra sätt redovisas bokstavligt. Karaktärerna är flortunna. Och hjälten Monroe Stahr – som plågas av både sorg, sitt eget geni och ett hjärtfel som gör honom dömd att dö ung (och vacker) – känns mer som någons fantasi om den perfekte, ouppnåelige mannen, än som en verklig människa av kött och blod.

 
”The last tycoon” är snygg nog för att förföra initialt, men för osmart för att hålla intresset uppe.
Tänk lyset är tänt men det är ingen hemma.

 

 

 

 

Se det här i stället:
Som inblick i ett äldre Hollywood gjorde färgstarka ”Feud: Bette and Joan” jobbet bättre. Finns på HBO Nordic.

 

Visste du att…
… sitcomen ”Frasier”, som Kelsey Grammer spelade huvudrollen i, var den serie som vunnit flest Emmys (37) tills ”Game of thrones” sprang förbi 2016 (med 38)?

 

Just nu…
… är ett bättre val av retrodrama brittiska ”Home fires”, som visas i SVT.

 

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv