Efter två säsonger av ”Daredevil”, och en vardera av ”Jessica Jones”, ”Luke Cage” och ”Iron Fist”, är det dags för de fyra hjältarna från sina respektive serier att till slut bilda lag i ”The Defenders”.

 
Men – och det här kommer inte förvåna någon som har sett Netflix tidigare Marvel-serier – de gör sig sannerligen ingen brådska.

 
Först ska vi som är bekanta med karaktärerna få en påminnelse om var vi lämnade dem, och nya tittare få en kraschkurs i deras individuella historier och styrkor.

Matt Murdock (Charlie Cox) ligger lågt med sin Daredevil-persona för att i stället bekämpa brott som advokat. Den superstarka, motvilliga privatdetektiven Jessica Jones (Krysten Ritter) självmedicinerar med alkohol. Den skottsäkra Luke Cage (Mike Colter) släpps ut från fängelset och återvänder till Harlem för att skydda de svaga. Och pojkmiljardären Danny Rand (Finn Jones), alias Iron Fist, fortsätter sin kamp mot The Hand.

Det onda, uråldriga ockulta kriminella nätverk som först introducerades i ”Daredevils” andra säsong, dominerade storyn i ”Iron Fist”, och nu utgör det enorma hot mot New York som efter många om och men förenar de fyra hjältarna efter tre timmars utdraget däckspinnande.

 

När de väl möts är det i en slagsmålssekvens som verkligen infriar alla förväntningar. Men ”The Defenders” har, förutom den sedvanliga bristen på tempo, två tydliga problem – som åtminstone tre av de fyra soloshowerna inte drogs med.

Det ena är att de tydliga perspektiv och personliga erfarenheter som gjorde framför allt Jessica Jones och Luke Cage till så starka karaktärer, går förlorade här. Visst gör ”The Defenders” ett visuellt imponerande jobb med att med hjälp av ljus och färger särskilja de fyra hjältarnas berättelser, och bitvis plockar man verkligen upp det bästa från moderserierna – som ”Luke Cages” musik, ”Daredevils” slagsmålsscener och ”Jessica Jones” attityd – med gott resultat.

Men på det stora hela kommer de strålande individidrottarna Luke Cage, Daredevil och Jessica Jones inte riktigt till sin rätt i den här lagsporten.

 

Iron Fist då?
Ja, han tar oss vidare till problem nummer två.
Trots att hans serie var den klart tunnaste, och Finn Jones fortfarande har en grinig tonårings ringa pondus, har man här gjort Iron Fists historia till den mest väsentliga i den övergripande handlingen.

Samtidigt visar skaparna Douglas Petrie och Marco Ramirez att de är medvetna om att Danny Rand är den svaga länken i teamet, genom att låta de andra karaktärerna behandla honom som ett irriterande småsyskon.
Något som visserligen ger komisk effekt, men knappast hjälper oss tittare att ta honom och hans uppdrag på allvar.

 

Men – när saker och ting väl börjar röra på sig väcks ändå suget efter att se resterande fyra avsnitt. Netflix Marvel-serier blir oftast bättre i sina andra halvor, och ”The Defenders” har, trots vissa brister, också en hel del att uppskatta.

Som åtminstone tre starka huvudrollsinnehavare, snygg action, återkomsten av favoriter som Misty Knight (Simone Missick), Claire Temple (Rosario Dawson), Madame Gao (Wai Ching Ho), Elektra Natchios (Élodie Yung) och Stick (Scott Glenn) – och framför allt en alldeles formidabel stor stygging i den svala, samlade The Hand-ledaren Alexandra.

Alltid klassiga Sigourney Weaver är dynamit i rollen, och gör Alexandra till en klart värdig efterträdare till de tidigare skurkarna Wilson Fisk/Kingpin (Vincent D’Onofrio), Kilgrave (David Tennant) och Cottonmouth (Mahershala Ali).

 

 

 

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv