Medan andra, besläktade program blir uddlösare med åren, verkar ”Jills veranda” bara bli bättre.
Säsongspremiären med den samiska hiphopartisten Maxida Märak är en fullträff både musikaliskt och politiskt.

 
SVT:s countryserie ”Jills veranda” blev en omedelbar braksuccé våren 2014, med sin perfekta, väl avvägda kombination av spännande musikaliska möten, oemotståndlig americana-romantik, respekt för en älskad men ofta förbisedd musikgenre och angelägna inslag av socialreportage.

I dag är Jill Johnson tillbaka med en tredje säsong och sex nya gäster, som precis som förut anländer med en låt att tolka och en lista över saker de vill hinna uppleva i Nashville.

Och det är glädjande att se hur ”Jills veranda” bara verkar bli bättre ju klarare bild gästerna har av vad som förväntas av dem. Till skillnad från så många andra program, där artister och andra kändisar möts och dunkar ryggar i vad som allt mer börjar liknar välregisserade skådespel, där alla har läst på de förra säsongernas vinnande manus flitigt och vet att klämma fram tv-vänliga tårar på de givna ställena.

Säsongspremiären gästas av den samiska hiphopartisten och aktivisten Maxida Märak, och hon har en tydlig agenda. Hon vill belysa samernas situation i Sverige genom att dra paralleller till den amerikanska ursprungsbefolkningens kamp och historia – och det gör hon med den äran.

Det blir starkt och politiskt och sorgligt – men det finns också plats för en stunds perfekt country-eskapism, med banjo, hembränt, hillbillydans och grillad kanin i bushen.

Håller resten av säsongen samma intensitet och skyhöga klass, bör man inte missa ett enda avsnitt.

Nästa vecka gästar Mia Skäringer, sedan följer Dregen, Lisa Nilsson, Ana Diaz och Erik Lundin.
Det ska bli spännande att se vilka infallsvinklar de har valt.

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv