”Eftersom du tittade på Stranger things.”
Japp, Netflix algoritm kommer garanterat att rekommendera dig, och alla andra som har hetstittat på bröderna Duffers övernaturliga 80-talsfrossa, det här mysteriet, som är streamingjättens första tyska originalserie.

För likheterna är uppenbara. En småstad med mörka hemligheter och övernaturliga krafter under ytan. Kids på cyklar. Ett betongkomplex som döljer ljusskygga aktiviteter. Försvunna barn. 80-tal.

Men ”Dark” är ändå ett helt annat sorts småstadsmysterium (mer likt franska ”Gengångare”, egentligen). För där ”Stranger things” var ett nostalgiskt äventyr, är den här serien kulen, otäck, sorgsen och filosoferande. Innesluten i ett kompakt, elegant mörker och ett skrämmande lugn.

Skådeplatsen är den lilla staden Winden, som är omgiven av skog och belägen bredvid ett stort kärnkraftverk.
En pojke har försvunnit, och en man har hängt sig, och lämnat efter sig ett brev som ska öppnas på ett speciellt datum, vid en speciell tid. Snart försvinner en till pojke, medan ytterligare en pojke hittas död – klädd på ett sätt som förvånar, om man ska uttrycka sig spoilersäkrat.

 
En komplex, sinnesbändande historia vecklas ut över tre olika tidsplan med 33 års mellanrum (2019, 1986 och 1953), där fyra sammanlänkade familjers hemligheter och lögner blottläggs – och tiden inte är ett linjärt koncept. Dåtiden, nutiden och framtiden är hopfogade ”i en evig cirkel”, och frågan är inte bara var de försvunna barnen är, utan också när de är.

”Dark” kräver sannerligen koncentration och hade, som många av Netflix serier, med fördel kunnat kortas ner med ett par avsnitt. Men det är verkligen ett fascinerande, genuint skrämmande och mycket spännande mysterium, effektivt tonsatt med hotfullt tickande klockor och olycksbådande undergångsmusik av Ben Frost. Som gjort för att sluka i ett enda svep, enligt Netflix numera väl beprövade modell.

Ett mörker väl värt att stirra in i, och klia sig i huvudet över.

 

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv