Varje saga har sitt slut – och nu ska både framgångssagan ”Bron” och Saga själv få sina avslut.

Och nu är det spoilervarning för den som inte har sett klart säsong tre.

 

När den fjärde, och alltså uttalat sista, säsongen börjar, har det gått närmare två år sedan kriminalkommissarie Saga Norén (Sofia Helin) togs ur tjänst för att utredas för mordet på sin egen mamma.
Hon blev dömd, vet vi nu, och sitter nu i fängelse i Ystad i väntan på att hennes fall ska prövas på nytt.

Det är, givetvis, en miljö och en situation hon inte hanterar speciellt bra, obehaget och panikkänslorna sipprar ur varje por, och frågan är om Helin någonsin har varit bättre i den här mycket speciella rollen – som är lika minerad och känslig för minsta felspel som den är tacksam när den väl sitter. Hon har i princip utvecklat en egen konstart av att spela det socialt oförmögna, i grunden trasiga kriminalsnillet, och vid det här laget är växlingarna mellan det ömtåliga, det klumpiga och det knivskarpa mer eller mindre helt sömlösa.

 

Samtidigt, i Köpenhamn, får Sagas gamla partner Henrik Sabroe (Thure Lindhardt) sätta tänderna i det gruvliga mordet på en kvinna som har stenats till döds på Pepparholmen, vid foten av Öresundsbron. Hon visar sig vara chefen för den danska motsvarigheten till migrationsverket, och Henrik och hans nya partner – den burduse Jonas Mandrup (Mikael Birkkjær) – börjar nysta i om fallet har att göra med den nyliga skandalen kring en omstridd deportering.

Spåren leder både mot en utvisningsdömd iranier och mot en vänsterradikal svensk grupp, och i gammal god ”Bron”-anda får vi bekanta oss med ett antal spridda karaktärer vars anknytning till det pågående fallet ska avslöjas så sakteligen. Bland annat en misshandlad kvinna som är på flykt tillsammans med sin son, två tonårstjejer som säljer stöldgods, en skjutjärnsjournalist och hans tvillingbror, och en äldre kvinna som basar över en mycket märklig, sektliknande by.

Hur hänger allt ihop?

Henrik tar Sagas hjälp för att lösa fallet, och medan hon kastar sig in i utredningen på sitt karaktäristiska sätt, med huvudet före, jobbar kugghjulen i hennes huvud parallellt med den för oss tittare sedan förra säsongen kanske mest brännande frågan: Var är Henrik Sabroes försvunna barn?

Man får hoppas att manusförfattarna tänker ge oss svaret, då själva mordgåtan den här gången, hur spännande den än är, faktiskt nästan känns underordnad mysteriet med Henriks familj.

Å andra sidan har en serie som har tjänat in ett så här ansenligt förtroendekapital genom åren råd att spela ett lite högre spel än andra.
Och med tre utmärkta säsonger i ryggen rör sig ”Bron” nu mot sitt avsked med den typ av ledig men påtaglig självsäkerhet som bara den som vet att den alltid har varit, och fortfarande är, bäst i klassen kan kosta på sig.

Känslan är den av total kontroll, och det övertygar om att vi inte kommer att bli besvikna, vilken väg ”Bron” än väljer att ta för sin slutliga sorti.

 

”Bron” säsong fyra har premiär i SVT den 1 januari 2018.

 

 

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv