Om ”Stella Blómkvist” – Viaplays första isländska originalserie, som är baserad på en serie deckare skrivna under pseudonym – hade varit ett ägg, hade koktiden varit en kvart. Minst.
Men det är svårt att avgöra om någon bara har tagit begreppet hårdkokt lite för långt, eller om det rent av är en noir-parodi man tittar på. Vilket på sätt och vis räddar ”Stella Blómkvist” från ett fullkomligt haveri, eftersom man bitvis har ganska roligt åt den totala kitschen och helt ogenerat överdimensionerade kiosklitteratur-attityden.

Även om det förmodligen inte är det som är meningen.

 

Heida Reed (”Poldark”) spelar advokaten Stella Blómkvist, som är den sortens coola katt som röker inne på ett barnkalas och fimpar i en muffins. Som svarar i telefonen under oralsex, och bara lägger den åt sidan en liten stund för att få en högljudd orgasm, och sedan fortsätter att prata som om ingenting har hänt. Som har en blaserad, cynisk berättarröst, kallar sin nya, snygga bil för ”silverhingst” och på allvar säger saker som ”han är hal som fängelsetvål”.

(Eftersom serien är på isländska är det i och för sig oklart om dialogen verkligen är så vulgär som den verkar, eller om det var översättaren som hade en dålig dag.)

 

När den isländska statsministerns snygga assistent blir mördad, får Stella den misstänkte – en återfallsförbrytare som togs på bar gärning stående över mordoffret – som klient och fallet anses vara klappat och klart. Men Stella gräver djupare i ärendet och nystar upp en kinky härva av kokain, korruption, kåta kinesiska högdjur och ett högsta höns med riktigt dåligt ölsinne.

 

Man får väl ge ”Stella Blómkvist” lite kredd för att försöka hedra en helt annan deckartradition än överexploaterade Nordic noir, och visst finns det ett visst underhållningsvärde i alla överdrifter och all amoralisk solkighet.
Men speciellt bra är det verkligen inte.

 

 

 

Följ TV–Koll på Facebook för full koll på allt inom tv