Hackerdramat ”Mr. Robot” kommer aldrig att kallas en ”tidlös klassiker”. 

Och det är seriens styrka.

Jag har vanligtvis inget emot ”Doobidoo” (klippen är roligast) eller ”Skavlan” (ibland bränner intervjuerna till) men nu har de båda långkörarna bara blivit utdragna hinder i vägen i väntan på nästa dos av ”Mr. Robot” (SVT1 och SVT Play).

Pilotavsnittet förra veckan var en riktig gottepåse fylld med läckerheter som social fobi,  antikapitalism och datasäkerhet som fick mig att hungra efter mer.

Rami Malek fascinerar som ett slags sargad superhjälte – med huvtröja i stället för mantel – som skyddar kvinnor och djur och straffar sviniga män.

Att serien ses ur huvudpersonens paranoida, morfinrusiga ögon ger seriemakarna fri lejd att fylla ”Mr. Robot” med i stort sett vad som helst.

Och den chansen tar skaparen Sam Esmail & co. Serien är rafflande spännande och full av cliffhangers, men passar också på att ställa moraliska frågor och skrevsparka mot storföretag, banker och den där enda procenten som äger mer än vi övriga nittionio tillsammans.

Sprungen ur finanskris och frustration känns serien väldigt här och nu.

I kvällens avsnitt sammanfattar Rami Maleks rollfigur Elliot det många av oss nog känner. ”Vad är inte bra just nu?” frågar terapeuten. ”Allting”, svarar han.

De ständiga datatekniska referenserna (riktiga hackare sägs vara imponerade av autenticiteten) och bilderna på mejlprogram och Facebook-sidor och twitterflöden gör att serien riskerar att kännas omodern redan om bara något år.

Vilket gör att det känns alldeles för långt till nästa fredag. ”Mr. Robot” är ingenting att spara till julhelgens ledighet, den är en anrättning som bäst avnjuts rykande het.

I morgon tittar jag när ”På spåret”-favoriten Jesper Rönndahl gästar ”Intresseklubben” i SVT1 21.00.