När Jessica Jones vaknar och upptäcker att hon glömt sätta i kontakten på sin mobilladdare står det fullkomligt klart:

Det här är en makalöst ljuvlig superhjälteserie.

Netflix satsning på Marvels hjälteuniversum har hittills levererat över förväntan. ”Daredevil” var en liten pärla, ”Jessica Jones” ännu bättre och då återstår fortfarande tre serier (”Luke Cage”, ”Iron Fist” och ”The Defenders”).

Stadigt förankrade i ett mörkt och skitigt Hell’s Kitchen i New York, med fängslande  personporträtt och historier med större, existentiella och politiska, ambitioner.

Krysten Ritter, en favorit sedan hon spelade Jane Margolis i ”Breaking bad”, är perfekt som den sardoniska, ensamma och hårdsupande detektiven Jessica Jones. Efter en kort superhjältekarriär livnär hon sig på att

fotografera otrohetsaffärer, sänkt av posttraumatisk stress efter att ha hamnat i klorna på skurken Kilgrave (David Tennant), en man med förmågan att styra människors tankar och handlingar. Hans maktfullkomlighet beskrivs som en tyranns i ett destruktivt förhållande, där kvinnorna bryts ned och inte klarar att lämna. Det ger Jones kamp mot honom en tydligt feministisk ton.

Även om hon har en sårig relation med Luke Cage (Mike Colter) är det främst vänskapen med andra kvinnor som står i fokus. Hon har försökt hålla sin bästis Trish (Rachael Taylor) på avstånd av rädsla för att Kilgrave ska komma åt henne. Viktigaste uppdragsgivare är den mäktiga advokaten Jeri Hogarth (Carrie-Anne Moss) som barskt tar Jones under sina vingar.

De övernaturliga tonerna i ”Jessica Jones” är smygande diskreta, men desto mer effektfulla. Jones är naturligtvis superstark, kan slåss och lyfta bilar, men det är det psykologiska dramat som är viktigast.

Diskbänksrealistiska detaljer (skitiga handfat, mobil på laddning bredvid sängen) och intelligenta, roliga repliker lyfter ”Jessica Jones” ännu en nivå. När hennes flummige granne Malcolm blir utsjasad ur lägenheten klagar han klarsynt:

– Du använder din sarkasm för att hålla folk på avstånd…

– Och ändå är du fortfarande här, kontrar Jones.

På söndagen ser jag ”Bron”, SVT 1 21.00.

Ha!

”Vinterstudion” (SVT) är tillbaka!

Gah!

”Downton Abbey” (SVT1) håller knappt styrfart just nu.