RECENSION Efter en triumfartad, unisont hyllad och mångfaldigt prisbelönad första säsong, som var banbrytande i, om inte bara ämnesvalet i sig så definitivt i sitt sätt att hantera det på, har Jill Soloway och hennes ensemble mycket att bevisa i andra säsongen av ”Transparent” – om den transsexuella trebarnspappan Maura och hennes kärleksfulla men dysfunktionella judiska Los Angeles-familj.
Och som de bevisar.
Baserat på de tre första avsnitten är ”den svåra andra säsongen” (precis som i fallet ”Fargo”) inte bara lika bra, utan till och med bättre, än den första.
Jeffrey Tambors Maura är fortsatt centrum i berättelsen, men nu när själva komma ut-momentet är avklarat breddas fokuset märkbart.
Maura har fortfarande en lång resa framför sig, verkar inte riktigt veta hur hon ska gå vidare och vilken relation hon ska ha med sin exfru Shelly (Judith Light), och konfronteras med människor och handlingar från sitt förflutna som Mort.
Men de övriga figurerna i och kring familjen Pfefferman, framför allt Mauras tre vuxna barn – som i första säsongen var upptagna med att reagera på sin pappas förvandling till ”moppa” – får större plats att brottas med den totala förvirringen kring vilka de själva är.
Särskilt stort utrymme får, i alla fall till en början, äldsta dottern Sarah (Amy Landecker), vars bröllop med Tammy (Melora Hardin), som inleder säsongen, blir något av en katastrof.
Som resultat blir ”Transparent” en ännu starkare, roligare, djupare och mer berörande begrundan över familj, sexualitet, identitet – och hejdlös självupptagenhet.
Skådespeleriet är genomgående enastående, fingertoppskänslan är total, och Soloways regi (kolla in den makalösa fotograferingsscenen i första avsnittet) bland det vackraste du kan se i tv.
En ren njutning.