TV-KRÖNIKA. Tomas Andersson Wij är beviset. Man kan var intim utan att ligga i tv.

 

 

 

 

 

De sitter på varsin pall, med två andra musiker på varsin sida.
Det är inte något vidare fokus på publiken men deras närvaro gör stunden mer levande.
”Tomas Andersson Wij spelar med” kan man säga är motsatsen till ”Så mycket bättre”.
Grundtanken må vara den samma, en hyllning till en eller flera artister. Sammanfatta och lyfta fram deras bedrifter såhär långt och få äran att bli tolkad av varandra.

Men Tomas behöver inget matbord, trerätters middag och vin i glasen (bara lite tralldricka som består av vatten, honung och gammeldansk som kvällens gäst Sofia Karlsson berättar att hon har i glaset).
Han behöver inte be sina gäster ta på sig en kanindräkt, pricka rätt på en skjutbana eller avslöja allt om sina demoner.
Pratorna mellan låtarna känns inte krystade eller manusskriva. Här räcker det med en röst och ett instrument.

Tomas tolkar exempelvis Sofia Karlssons ”Dalarna från ovan”, men inte för att det ska bli en hit på radio utan för att han fastnat för låtens första textrader ”jag vill se dalarna från ovan, jag vill se bergen uppifrån”.
Han är ju också journalist och dras till musiker som berättar historier.
Precis som han själv ofta skriver om sitt Hälsingland.

Jag har inget emot det kommersiella, tvärtom.
Men ibland är det skönt att bara få vila i något rent.
Vi är ju inte direkt bortskämda med att se något vackert på tv och då menar jag på ett annat plan än det visuella.
Vi är inte vana vid att bara lyssna, och knappt behöva titta på tv:n eller datorn för att beröras.

I tider när vi matas med att guppande under täcket är så intim man kan bli i tv, visar Tomas motsatsen.
Vi behöver påminnas om det ibland.

I dag ser jag reprisen av ”Let´s dance”, var upptagen i går kväll med att fira Pesach med farmor.
L’chaim!

 

JA! ”Ockupationen” på SVT, norsk thrillerserie med en intressant vinkel på gas – och oljeproduktionen i Nordsjön.

YES! Nedräkning nu! Snart tar Eurovision över både Stockholms innerstad i tv-apparaterna. Det gillar vi.