Nu gäller det, SVT.
Nu börjar allvaret.
Nu måste ni leverera – inför hela Europa.

Eurovision 2016, semifinal 1. Hur gick det egentligen?

Resultaten, skandalerna och skrällarna kan ni läsa om på andra ställen på Aftonbladet, men hur gick det … egentligen?

Jo, som tv-underhållning sett, som en SVT-produktion sett, gick det exakt som man kunde vänta sig: Bra.

Måns Zelmerlöw och Petra Mede presterade just som förväntat: Bra.

Lotta Bromés lugna guidande röst var också, just det, bra.

Allt var bra!

Vinjetterna, grafiken, ljussättningen, presentationerna, ja till och med skämten och sketcherna – bra.

Bra!

Som tv-kritiker är det lätt att sitta och leta fel, att försöka hitta någon liten skavank man kan börja krafsa på, för det är ju så mycket mer underhållande att risa än att rosa.

I fallet Eurovision 2016, semifinal 1, går det inte att hitta någon sådan skavank.

Programmet var bra, rakt igenom bra.

Somliga kritiker kanske skulle tillägga ”… och däri ligger konceptets svaghet: förutsägbarheten, bristen på nytänkande, avsaknaden på något som på riktigt skakar om och tar showen till nästa nivå”, men i mina ögon vore det bara larv.

Eurovision är som pizza: Även när den är dåligt är den bra.

Herregud vi snackar om ett program som slipats i årtionden, en sorts underhållningens katana, som får miljoner av människor att bänka sig framför tvn för att titta på skalliga män i silverkostym, new age-ljusshower, sexskämt, och i princip allt annat mellan himmel och jord.

Eurovision 2016, delfinal 1, var bra. Den som säger något annat försöker bara vara märkvärdig.

I kväll tittar jag på ”X-men 2” (2003) klockan 21.00 på TV 6. Än så länge den bästa X-men-filmen. Attacken på skolan är en av de bästa actionscenerna som gjorts, och Hugh Jackman kanaliserar Wolverine på ett sätt han inte lyckats med varken förr eller senare.

WTF?

San Marinos skamlösa Leonard Cohen-lajv till bidrag! Alltså … kom igen.

FTW!

Petra Mede – vilken stjärna!