TV-KRÖNIKA. Repriser är inte alltid av ondo.
För en bakåtsträvare kan de också vara räddningen i tv-torkan.

Jag har ett erkännande. Det känns som att en inte får säga det här numer, men jag tittar inte på serier. Jag har försökt börja några gånger men alltid insett att det inte är för mig. Det handlar inte om att jag tycker att alla serier är dåliga, många jag har börjat se har varit superbra. Men det stressar mig så enormt att det finns så många avsnitt. Det säger kanske en del om mig, men så är det. Nu är det i alla fall sagt.

Att klaga på sommartablån i ”gammel-tv” är ungefär lika tradigt som att klaga på vädret, men sanningen är att som tv-tittare gör den här seriestressen mitt liv stundom ganska fattigt. Men det ger mig också tid att ägna mina kvällar åt att upptäcka repriser som jag missat. Till exempel ”Tareq Taylors nordiska matresa”, vars tredje säsong började sändas igen på TV4 i kväll. Det är inte svårare än titeln – kocken Tareq Taylor åker runt i de nordiska länderna och äter och lagar mat.

Kvällens avsnitt utspelar sig i Värmland där Tareq lagar tjäder, åker flotte på Klarälven i solnedgången och besöker Torfolk gård. Han känns lite som en Ernst Kirchsteiger som myser runt och har det gott. Och likt ”Sommar med Ernst” (TV4) visar programmet upp den svenska naturen från sin bästa sida. Sällan har väl de värmländska landskapen sett så vackra ut (det skulle vara i ”Bonde söker fru” då). Programmet är på engelska och har även sänts på BBC, och skulle kunna misstas för en reseannons för Norden, vilket jag antar är en del tanken.

Det kanske inte är något storverk i stil med ”Game of Thrones”, men för oss bakåtsträvare är det en liten ljusglimt i tablån. Nu ska jag bara försöka hantera det faktum att alla avsnitt från tre säsonger ligger på TV4 Play och skriker efter uppmärksamhet.

På tisdagskvällen tittar jag på ”Gåtan Christer Pettersson” på TV4.

—————————-

!
”Bachelor in Paradise” (Kanal 11) är som en ”Paradise hotel”-version av ”The Bachelor” och extremt beroendeframkallande.

?
När är OS slut?